madeleinehellmin.blogspot.com

SPOTTED:

2010-10-25T21:40:00.000+02:00

Madde på Vapiano idag vid lunchtid, med fyra par nyinköpta uggleörhängen.

!!!

2010-10-19T20:29:00.001+02:00

Nyss väpnat rån mot Ikea Kungens Kurva... himla glad att jag inte jobbade idag. Dan The Man ringde och rapporterade om explosioner och vapen och rånare på mopeder och jag tycker han kan komma hem nu!

GLÄFS

2010-10-19T09:50:00.000+02:00

Lisa ska levereras en liten vovve den här veckan och jag vill också ha! Får väl börja med att flytta tillbaka till min lägenhet, vara lite extramamma åt hennes sötnos och kanske låna hem någon skrutt från mammas kennel och se hur det går... Om det går bra önskar jag mig en liten svart fulsöt affenpinscher eller griffon bruxellois i julklapp!

HÖST AND OTHER STUFF

2010-10-18T12:35:00.001+02:00

Igår eftermiddag njöt jag av hösten. Det var torrt och soligt, löven frasade under kängorna när jag gick och min konjaksbruna mockajacka, handskar och halsduk var alldeles lagom varmt. Jag insåg att det var just ett sådant tillfälle jag jagat när jag införskaffat både jacka och skor för dyra pengar, så jag såg till att njuta ordentligt av det. Nu ska jag snart in i duschen, sen blir det en visit till Lagerhaus innan jobbet för inhandlande av lite roliga block, och kanske tuschpennor! Jag längtar efter att få vara kreativ.

BURiED

2010-10-17T10:40:00.000+02:00

Att folk kastar fram sina urdruckna läskflaskor och ropar "Buuu! Pengarna tillbaks!" kan väl knappast räknas som ett toppbetyg på en biofilm. Fast jag tycker att den var bra.

EXPRESSiNG

2010-10-16T15:35:00.001+02:00

Detta ska föreställa ett trevande försök att hitta tillbaka till skrivandet, berättandet, bloggandet. Har saknat tid/förutsättningar/inspiration de senaste två tre månaderna. Haft full sjå att leva livet. Fast det betyder ju inte att jag inte reflekterat över det. Och nu känner jag liksom att jag börjar bli så full av tankar och reflektioner som jag inte vet vad jag ska göra av. Mitt huvud börjar koka över och oorganiserade funderingar och insikter liksom rinner utmed min kropp och bildar en geggig pöl vid mina fötter som snarare klistrar mig fast i marken än tar mig framåt. Frustrationen över känslan av att jag inte kommer någonvart gör mig deppig, onödigt hårdhudad och ledsen. Bloggandet handlar inte om att definiera vem jag är längre. Jag vet att den frågan inte har något svar som kan kläs i bara ord. Dessutom förändras det hela tiden. Det enda jag vet helt säkert om mig själv är att jag måste få uttrycka mig, annars försvinner jag in i mig själv. Som en skrämd caracola som sniglar in sig i sitt skal.

Och så en snabbsammanfattning av vad som har hänt i höst. Planen var tio veckor i Örebro. Dock dök det upp en hyvens karl och ett halvtidsvikariat på Ikea här i Stockholm. Jag upplevde detta som mycket angenämare tidsfördriv än att sitta och plugga flitigt i Örebro med endast mina pelargoner som sällskap. Nu är det tre veckor kvar av kursen, och en massa skrivuppgifter som ska in. Jag bläddrar igenom anteckningarna från det fåtal föreläsningar jag varit på. Några sidor ivrigt anteckningar, en blyertstecknad ros, ett par meningar till, mitt namn i klackprydda blockbokstäver inringat med en snirklig ram och en ritad raggsocka(?). Vad kan detta tänkas betyda? Ett försök att uttrycka mig själv? Kanske. Vad jag försökte framföra är dock svårt att avgöra. Möjligtvis att jag frös om ena foten. Jag ska inte lägga mer energi på det nu. Jag ska försöka slänga ihop den första av inlämningsuppgifterna och sen ska jag iväg på bio med min hyvens karl.

UPDATE

2010-08-11T12:02:00.001+02:00

Oj?! Här har det varit tyst ett bra tag. Jag som köpte ny telefon med bloggen i åtanke, har nästan upphört att blogga och uppdaterar bara facebook-statusen istället. Får bli skärpning på det. Kommer nog bli skärpning, när hösten kommer. Med rutiner och ordning och reda. Det börjar närma sig. Idag har jag satt igång med tentaplugget för att klara CSN:s höjda krav på studieresultat. The price I'll have to pay för att ha glidit kanske lite för mycket. Och när jag kollade mejlen imorse hade jag blivit erbjuden en studentbostad i Örebro där jag ska läsa en specialkurs under höstens tio första veckor. En central etta på 17 kvadrat med eget kök och toa fast delad dusch. 1800 i månaden. Det är ju ingenting. Typ vad min syrra betalar i telefonräkning. Inflytt första september, dagen efter att jag kommer hem från Malaga. Och till Malaga åker jag om mindre än två veckor. Hösten börjar närma sig. Men jag har haft en toppensommar (har ju inte ens haft tid att blogga) så det känns bra ändå. Jag är liksom väldigt nöjd.

FREERiDER

2010-07-25T01:14:00.000+02:00

Idag hittade jag en bara halvanvänd tunnelbaneremsa också. Jag har flyt! Eller så är det någon vänlig själ som placerar värdefulla ting omkring mig så jag ska hitta dem. Eller så är det jag själv som känner mig så fattig att jag tycker att allt jag hittar är värdefullt. Ni får säga till mig om jag börjar samla pantburkar från papperskorgar och tycker att jag gör värsta fynden. Då har det gått lite för långt. För riktigt så illa är det ju faktiskt inte riktigt. Ännu iallafall. Och blir det för knapert får jag väl helt enkelt sälja min själ till kommersiellismdjävulen och tillåta annonser på bloggen. Gulp.

LOST AND FOUND

2010-07-20T18:58:00.001+02:00

Idag när jag och Elisabeth satt och käkade lunch på söder fastnade min blick plötsligt vid en liten bit skräp som blåstes omkring av vinden på gatan. Den var blekt rödaktig i färgen och jag slutade höra vad Elisabeth sa. när det glimmade till om den var jag ganska säker på att det var vad jag trodde.

"Hallå, är inte det där en femhundralapp..? Törs jag ta den?"

"Ja gör det!"

Jag såg mig omkring. Ingen potentiell ägare sprang efter den. En bil kom, körde över den så den hamnade platt på vägen istället för att fladdra omkring och jag såg min chans. Stegade ut i gatan, bestämt som om den voro min, struntade i att det kom bilar i låg hastighet.Plockade upp den lilla pappersbiten och visst var den en femhundring! Katshiiing! Så om jag nu inte lyckas knepa ihop ett övertygande tårdrypande personligt brev till CSN så antar jag att det är denna femhundring jag ska klara mig på under hösten. Jag shoppade faktiskt inte upp den på vägen hem. Jag lägger den på ett säkert ställeoch avvaktar myndighetsbeslutet...

JAG KÄNNER MiG FAN KRÄNKT.

2010-07-20T13:11:00.000+02:00

Den jäkla smurfregeringen har infört vansinniga regler för fortsatt studiemedel, istället för att titta på hela studerandeperioden kollar de bara den senaste. Så så fort man missar en kurs/tenta på mer än 25 % av perioden är man körd. I'm screwed. Ringde CSN och fick höra på hurtig gotländska att jag får knåpa ihop ett personligt brev och redogöra för mina skäl. Så istället för att koncentrera mig på att klara omtentorna måste jag jaga läkarintyg och kuraturutlåtanden av "hur jag mår nu" och mina "möjligheter att klara studierna nu". Det vet väl jag bättre än min husläkare? Jag har en studieplan, och den hade funkat alldeles utmärkt om inte regeringen utgått ifrån att alla bidragsfuskar. Jag känner mig fan kränkt.

MOTSTÅNDSKRAFTSOFÖRMÅGA

2010-07-16T20:35:00.004+02:00

Promenixade till Skärholmen efter jobbet. Tänkte att jag skulle utnyttja att jag för en dags skull inte jobbade under butiksöppettid. Väl medveten om att mitt eko-nomiska shoppingutrymme ligger på jätteminus. Men man kan ju titta. Och jag tittade. Först på Scorett, sedan på Bianco. Men såhär i efterhand måste jag nog erkänna att jag i själva verket förmodligen inte bara tittade,utan letade. Letade efter något att hitta, något som jag absolut inte skulle kunna gå ifrån. Och det tog (förstås...) inte särskilt lång tid innan jag hittade ett objekt för min oförmåga att vara motståndskraftig. På Biancos reahylla stod de och var alldeles super-perfekta. Och ni ser ju själva - hur hade jag nånsin kunna gå ifrån dessa underbara high-heels som av någon outgrundlig anledning var nedsänkta till ynka 250 kronor. Too-good-to-be-true-tillfällen ska man ta vara på! Imorgon kommer Matilda på Stockholmsvisit och då blir det invigning!

SOMMAR SOM SOMMAR SKA VARA

2010-07-13T14:03:00.000+02:00

Statusuppdatering: Jag jobbar och njuter av sommaren om dagarna. Home is an avoided place where I store my chaos and old sour milk. Fick frukost hos Lisa idag, sen gick vi ner på stranden och uthärdade några svettiga timmar i solen. Badade också. Förut brukade jag inte doppa håret när jag badade (det blir fult/smutsigt/blött/trassligt/jobbigt att borsta ur). Men det är bara hämmande och waste of time, waste of life. Vad gör det om det blir lite jobbigt att trassla ur senare? Det är ju så underbart för stunden!

COUNTRYSiDE STUFF

2010-07-06T20:16:00.000+02:00

I lördags åkte jag hem till ma & pa. Mamma och jag var ner en snabbis på Cityfestivalen eftersom vi hade ett hemligt uppdrag att utföra där (Top Secret, jag är ledsen. If I'd tell you I'd unfortunately have to kill you all. Which seems a little drastiskt). På kvällen efter att vi grillat, druckit en gnutta rosé och ätit världens godaste oliver kom vi på att det skulle vara jättemysigt att åka upp till mormor och morfars stuga. Så vi lät vinet gå ur (hoppas jag) och ett par timmar senare var vi framme. Efter det gjorde jag bara lantisgrejer ända tills jag kom tillbaka till Stockholm igår. Vi tog morfars fyrhjuling till badplatsen och tvättade håret i sjön (sötvattnet, lugnet, fridfullheten... måste upplevas igen under denna sommar!). Vi åkte ut och fiskade och fick tillsammans 36 fiskar - det nappade som bara den. Jag satte på kanske tre maskar själv (resten fick morfar assistera med) och bröt nacken själv av en liten abborre som jag fick upp (resten fick morfar också assistera med). Igår när vi kommit hem till Söräng igen rökte vi fisken och åt till lunch och sedan var det dags att åka till Stockholm med min riktiga säng för att byta ut de två nittiosängar jag haft under tiden att Therese bott här. Pappa blev trött efter ett tag och jag fick köra med släpvagn för första gången. Inget konstigt eller svårt egentligen. När de sedan lämnat mig i lägenheten upptäckte jag hur harmonisk och balanserad och icke-neurotisk jag var. Lantisgrejer är nog väldigt nyttigt att sysselsätta sig med emellanåt.

"TACK FÖR MATEN"

2010-07-01T22:24:00.000+02:00

Idag har jag jobbat i matsalen igen, 10-20. Sist blev jag en-veckas-sjuk efter det passet, jag hoppas att det inte händer den här gången också. Även fast jag blev lika slut. Slut i kroppen av allt gående och torkande och dragande och lyftande, slut i huvudet av alla gapiga barn och deras passiva morsor och farsor som lealöst sitter och sörplar kaffe och inte orkar bry sig i att deras barn skriker rakt ut/springer omkring/klättrar på väggarna. Det är lätt att den klyschiga reflektionen "vad ska det bli av dagens ungdom?" far genom tankarna. Sen går man och torkar av ett bord där en liten brunlockig fyraåring nyss ställt undan sitt drickaglas på brickvagnen, på den allra högsta bricka hon når upp till. "Tack för maten." sa hon artigt, såg mig i ögonen, som om hon verkligen trodde att det var jag som hade lagat och gett henne mat. "Varsågod" log jag tillbaka. Det är tyvärr oftast bara den gapiga skaran av dagens ungdom man ser och hör.

LÄSGLÄDJE

2010-06-30T17:53:00.002+02:00

Jag har inte bloggat något senaste veckan för jag har haft fokus på andra saker. Jag har sålt och köpt (mest köpt...) saker på tradera, jag har jobbat och jag har läst. Chicklit-pocket efter chicklit-pocket har jag plöjt igenom och ställt tillbaka i bokhyllan utan att engagera mig särskilt i huvudpersonernas öden efter att ha vänt sista sidan. Sen tog de olästa tjejböckerna i hyllan slut. "Jaja..." tänkte jag och plockade missnöjt fram Khaled Husseins Tusen strålande solar som jag fått av mamma för länge sedan. "...jag får väl läsa en tråkbok då, i brist på annat". Jag har alltid läst gärna och mycket och ni stammisläsare här vet ju säkert att jag också har ett hyfsat brett ordförråd - jag har inte läst lättsmälta böcker för att jag inte förstår texten i de svårare. Anledningen har väl snarare varit att jag när jag väl fått tid till att sätta mig i lugn och ro med en bok, vill veta vad jag får. Jag vill inte behöva traggla mig igenom något högtravande eller pretentiöst eller förgäves försöka leva mig in i en historia som känns för avlägsen, för svår att greppa. Då är det lättare att läsa om tjugonånting-kvinnor som fikar och shoppar och väljer fel karlar (ända tills de i slutet upptäcker att den snälla killen som hela tiden funnits där i periferin är Mr Prince Charming). Hursomhelst så satte jag mig med Tusen strålande solar på midsommarafton och jag var fast efter första sidan. Streckläste och igår på balkongen avslutade jag den, gråtandes och skrattandes omvartannat. Och när jag återupptäckte hur det ju ska kännas när man läser böcker lämnade jag tiden bakom mig då jag valde böcker efter färggladast omslag och sötsliskigast bakgrundstext. Istället gick jag in på ett antikvariat vid Odenplan idag, i jakt på Flyga drake som verkar vara slutsåld på boklådorna runtom i stan och på nätet. Hittade den inte, men betalade två andra böcker i kassan. På vägen ut från den lilla murriga butiken hejdades jag av en kort kvinna. "Jag såg att de hade en bok här som jag jag kan rekommendera dig" sa hon, med lätt finsk brytning. Jag blev med ens intresserad. "Den är min favoritbok och en av de mest populära böckerna i Finland" fortsatte hon, halade upp ett par glasögon ur sin tygkasse och började bläddra bland böckerna på den översta hyllan. Vi hittade den efter en kort stund, jag tackade, hon gick ut ur affären och jag återvände till kassan och betalade femton kronor för boken. Den hade ett gulorange tilltalande omslag. Men det var inte därför jag köpte den.

TiLLBAKA TiLL VERKLiGHETEN

2010-06-21T19:45:00.000+02:00

Varit förkyld och hemmaliggande i sex dagar nu. Är inne på tredje pocketboken, har handlat alldeles för mycket "åh, DEN vill jag ha!"-saker på Tradera och klunkat så mycket vatten att jag troligtvis druckit samma vatten flera gånger om. Att "klä på mig" på morgonen har blivit synonymt med att sticka fötterna i fårskinnstofflorna, att sova middag är helt normalt och legitimt i allra högsta grad och toarulle efter toarulle blir till små vita ihopknölade bollar av snytpapper. Men imorgon får det vara nog, på riktigt. Med uppbackning av supernässpray och några nävar alvedon ska jag trotsa eländet och åka till jobbet. Förhoppningsvis lyckas jag undanröja alla spår av den gångna veckans förkylning (hesheten kan iofs få vara kvar några dagar till, den får ju ändå rösten att låta rätt rockstjärnig). Förhoppningsvis kommer jag ihåg hur man beter sig ute bland folk också. Vi får väl se. Har jag otur har jag blivit alldeles asocial av att ha suttit/legat hemma alldeles isolerad. Eller så blir jag översocial, ringer kvällspressen för att tala ut, viker ut mig i någon herrtidning och minglar på tredjeklassens kändisfester. Fast man kanske måste vara instängd i hundra dagar och filmas under tiden för att få sådana cravings. Thank God.

MOLL-VADÅ?

2010-06-20T21:58:00.000+02:00

Pratade nyss med lillebror. Han är ensam hemma medan mamma är på hundutställningsturné och pappa är i Norge och jobbar. Mitt ute i skogen, med tre kilometer till närmaste busshållplats, en bil förvisso, men dessvärre inget körkort. Jag avundas honom inte. Och nu hade internet slutat funka därute.

Mathias: "Man blir jätteuttråkad!"

Jag, nedlåtande: "Vadå, har du inte internet i mobilen?!"

Han berättade att han istället hade tränat på att göra en Mollbergare. Min första tanke som dök upp var i form av en köttfärsbiff med rödbetor (Wallenbergare, nej just det, biff à la Lindström heter rödbetsbiffen kanske...). Han förklarade att det var något om att hoppa och göra en bakåtvolt, och han tränade på att göra den i poolen. Det var väl kreativt av honom tyckte jag. Sedan berättade han att han lyckats slå näsan i poolbotten så att han började blöda näsblod, och att den där Mollbergaren också var lite riskabel eftersom man kunde knäa sig själv i ansiktet eller slå huvudet i kanten från vilken man hoppade.

"Men hoppa inte mer då!" utbrast jag oroligt.
Mathias: "Men vet du vad jag gjorde då?"
Jag: "Hoppa inte mer! Tänk om du slår dig medvetslös och drunknar i poolen när du är alldeles själv där ute!"
Mathias: "Men jag gick och hämtade en hjälm! Så nu hoppar jag med hjälm med galler. Och det var bra för jag råkade slå i knät i gallret sen så nu har jag ett stort blåmärke där."

Okej. Han badar i poolen med hjälm. Bilden jag får i huvudet av hans långa spinkiga kropp toppad med en otymplig hockeyhjälm är helt enkelt så rolig att de hönsmammiga skräckscenariobilderna bleknar. Mathias - bara du har hjälmen på dig önskar jag dig all lycka med dina Mollbergare!

MY CUP OF TEA

2010-06-20T11:40:00.000+02:00

Jag har ju glömt bort att återberätta hur det gick med att muta min bord-avtorkar-arm! Jag behövde inte muta den. Eller snarare - det hjälpte inte. Var världsförkyld dagen efter och har varit det sedan dess. Jag som hade tänkt åka på en minisemester under de fem dagar jag skulle vara ledig. Följa med mamma och Tessan till Jönköping eller åka hem och hänga med min bror i Västerås eller sno bilen och åka någonannanstans. Den längsta resa jag nu gjort gick till Fridhemsplan för att köpa lite proviant och nytt batteri till bankdosan. Med andra ord ingen semester värd att fotografera och scrapbooka ihop ett album om. Annars hade det ju varit trevligt att få sysselsätta mig med lite klippa-och-klistra-pyssel. Som jag har längtat efter att helt fri och ledig bara få ligga under duntäcket och läsa skönlitterärt med en skål glass/en kopp te, dagar i streck! Men nu har jag fanimej tröttnat. Take me out of here!

ETT GiFTERMÅL AV FOLKET?

2010-06-19T17:23:00.001+02:00

Började dagen med frukost och DN på balkongen. Huvudtemat för dagen var givetvis dagens prinsessbröllop. Flertalet artiklar var emellertid kritiska och tog snarare upp ämnet ur ett jämställdhets- och demokratiperspektiv än fokuserade på romantisk äkta kärlek. Jag, som tidigare inte engagerat mig nämnvärt i bröllopshysterin (mer än att kränga billiga prinsessbakelser på Ikea), kände mig plötsligt manad att åtminstone följa cermonin på tv. Så jag slog på SVT vid tresnåret och möttes av europeiska kungligheter som vinkande promenerade in i Storkyrkan. Kommentatorerna namedroppade bröllopsgästerna, talade om exakt vilka ädelstenar som satt i drottningarnas tiaror och varifrån deras juveler härstammade, vad herrarnas olika klädslar och medaljer hade för namn och innebörd och rabblade stolt ännu oväsentligare kuriosa om gamla kungar, traditioner och symboler hit och dit, givetvis översållad med årtal. Efter alla kronprydda gamla gubbar och tanter kom mamma och pappa Westling, vilka bar korta enkla namn som Eva och Olle. Det visste kommentatorerna, men när de skulle tala om i vilket landskap Ockelbo låg svamlade de om både Dalarna och Härjedalen innan de till slut bestämde sig för Gästrikland. Jag skakade uppgivet på huvudet för mig själv. Bröllopet har lanserats som folkligt, särskilt eftersom Victoria gifter sig med en "man av folket". Den kärlek som fanns mellan parterna i detta brudpar överskuggades av titlar och gamla diamanter och till och med prästens (eller biskopens, domprostens, whatever his title was!) tal tog upp ifrågasättandet av monarkin. Jag började inse varför senaste veckornas bröllopshysteri avvisats som monarkipropaganda och kan som ung kvinna "av folket" år 2010 inte annat än ställa mig bakom DN:s kritik. Tio miljoner i skattepengar har använts till att bevara bakåtsträvande och uråldriga traditioner. Jag kan liksom inte låta bli att tänka på att samma summa istället kunde ha använts till arbete i motsatt riktning...

KROPPSKONTROLL?

2010-06-15T21:13:00.000+02:00

På väg hem från jobbet (tror jag, om jag orkar resa mig när t-banan kommer fram till min station). Matsalspass, 10-20, fast det blev 21:30. HELT slut. Var ett tag lite inne på om jag skulle kapa av alla kroppsdelar som jag har ont/är trött i, men skippade den idén när jag insåg att det då bara skulle bli typ mjälten kvar... det värsta är att jag jobbar samma pass imorgon. Kommer nog bli tvungen att muta min arm för att den ska göra som jag säger. Funderar på vad som skulle kunna vara en bra muta... kanske ett nytt armband. Eller att den ska få ligga kvar i sängen hela i övermorgon. Vi får se vad den ställer för krav. Befinner mig inte direkt i förhandlingsposition...

DAY OFF

2010-06-14T21:51:00.004+02:00

Jobb i helgen, jobb imorgon och i övermorgon. Idag hade jag en inklämd Ledig Dag. En fixardag, var det tänkt. Jag skulle skicka iväg paket hos Postens och hos Schenkers ombud, vilket jag gjorde. Jag skulle ringa vård-centralen om en receptförnyelse, vilket jag gjorde. Jag skulle ta rätt på mat i kylen - steka upp, frysa in osv - vilket jag gjort. Och så skulle jag köpa nytt batteri till min bankdosa. På Clas Ohlsons. Där sprack det. För på vägen till CO:s ligger det ruskigt många butiker med saker som är roligare att köpa än batterier... När jag satt på tunnelbanan hem var det med två par skor, (ytterligare) ett randigt linne, en metallicmönstrad stickad cardigan, en blommig kjol, ett par jeansshorts, en ny kalender, en ny pocketbok, en ny tjej-tidning (för att man fick med ett par solbrillor, skäms på mig som gick på den enkla!) och en ny tand-borste. Men inte något bankdosebatteri. Något efter-konstruerat tänker jag att om jag köper upp alla mina tillgångar har jag ju inga pengar att administrera.

MOBiLBLOGG:

2010-06-13T13:35:00.000+02:00

På jobbet. Restaurangkassan. Fast på rast nu då. Det går bra. Både jobbet och rasten.

HÄNDELSERiK HELG

2010-06-07T00:42:00.003+02:00

Fredag: Åkte hem till Söräng och käkade tacos framför Cast Away med lillebror.

Lördag: Skolåterträff - trevligt! Förfest efteråt. Blev överförfriskad på jordgubbsvin som smakade saft. Skickade mystiska sms till min familj om att jag hette Jan och var lam. Eftersom jag aldrig varit på Bill och Bob skulle vi gå dit. Gick in, kräktes inne på toa, gick ut. Matilda fick ringa mamma som fick komma och hämta mig. Ramlade väl hemma när jag skulle gå ur bilen. Mamma fick dra upp mig och leda mig upp till sängen.

Söndag: Uppe halv nio. Mamma fyllde i mina minnesluckor (Hon hade frågat mig om det var många från min klass på återträffen och jag hade svarat "Tusen." Hon hade sagt "Jaha, vad konstigt, jag trodde att ni bara var fyrtiotvå stycken i eran klass?" Jag: "Nej. Vi var tusen."). Badade i poolen och solade hela nationaldagen. Gick in och kollade resultatet från en tävling jag varit med i. Hade vunnit! En flygresa till Malaga i augusti till mig och syrran! Score!

DROG DiT PEPPARN VÄXTE

2010-06-03T12:09:00.001+02:00

Sommarens första dopp: check!

Sommarens första pocketinköp: check, Marian Keyes "En förtjusande man" påbörjades igår på Gåshaga brygga.

Sommarens första glass: åt jag säkert i februari...

Sommarens första sill: snart check - en burk matjes står och väntar i kylen och jag kom nyss hem från Plantagen med en kruka gräslök, och en kruka timjan att ha till...

...sommarens första grillning: som säkert är nära förestående om det här härliga vädret fortsätter.

VATTEN, VATTEN, iNGET VANLiGT VATTEN...

2010-06-02T23:45:00.003+02:00

Tessan slingade min utväxt imorse. När jag skulle skölja ur färgen kom det jättelite vatten ur kranen. "Justja. Det var idag de skulle stänga av vattnet..." Och jag skulle duscha och åka och jobba. Ringde Lisa med tanken att jag ju kanske kunde få våldgästa hennes dusch, men hon var och skrev tenta och svarade (givetvis) inte. Plan B. Ja, vilka alternativ finns? Var få tag i vatten? Det fanns dessvärre bara ett svar på den frågan. Mälaren. Jag skulle bli tvungen att tvätta håret i sjön. Vi gick ner till klipporna. Det var stenigt och skuggigt och algigt och jag kom inte i. Vi fortsatte till stranden. Där sken iallafall solen och sanden var varm. "Jag går såhär bestämt..." sa jag, och ökade stegen. "...och så fortsätter jag likadant ner i vattnet, för det blir bara jobbigare om man tvekar!"

"Okej, klockan är 10:50" deklarerade Therese. "Elva måste du vara klar."
.

"Där där trodde jag inte." sa hon lite förvånat när jag hållt mitt ord och travat i med bestämda steg. 10:56 var jag uppe, med nytvättat hår. Då har man invigt både nya bikinin och badsäsongen då!

ONE WEEK VACATiON

2010-06-01T10:35:00.000+02:00

Jag har tagit sommarlov. Bestämde mig igår för att göra alla tentor i augusti istället, eftersom jag inte riktigt haft orken till att plugga till dem. Så nu har jag ungefär en vecka ledigt innan jobbet sätter igång på allvar. Ska försöka hinna med allt sånt där man längtar efter att göra när man är mitt uppe i en termin - slinka in på biblan och låna något tjockt skönlitterärt att pärm-till-pärm-läsa i ett streck, strosa runt bland söders second hand-affärer och kanske fynda något, använda mina nya fina bikinisar och skaffa en bränna när solen (eller kanske snarare molnen) tillåter. Inte hålla på och laga en massa energirik mat att lägga i matlådor och äta för att "orka med", utan bara röra ihop lite tonfisksallad eller äta några soltorkade tomater när man kommer på att man ju inte ätit på ett tag. Bara vara. Kunna göra onödiga grejer, som typ att organisera kläderna i färgordning i garderoben, byta gardiner, vattna blommorna, måla tånaglarna, vara uppe sent och snickelidingstruntsnacka med folk på msn utan att ha ångest för att inte orka upp dagen efter. Ta sommarkvällspromenader, förundras över hur härligt det låter när vågorma slår mot klipporna längsmed vattnet. Tända ljus för att det är mysigt och inte för att det är mörkt, sätta på sig en stickad tröja för att den är gosig och inte för att det är kallt. Spontan-gå-ut och dricka vin utan att behöva släpa med varma extrakläder att gå hem i för att inte behöva frysa ihjäl. Och så vidare och så vidare. Allt det här ska jag sätta igång med så fort det sista måstet är avklarat. Sitter och väntar på att de ska ringa från vårdcentralen så jag kan förnya ett recept, men har väntat förgäves nu i snart två timmar. Ring nu, så jag kan påbörja mitt en-veckas sommarlov!

SEX & THE CiTY 2

2010-05-30T14:54:00.002+02:00

I fredags kväll var det dags att se den efterlängtade Sex & The City 2. Vi var ca tio femton tjejer som samlats hemma hos en kompis kompis, som hade festfixat jättefint med hemmabakta macaroner, drinkparaplyer, färsk frukt och våra förbetalda biobiljetter inpackade i små söta plastpåsar med lite godis. Och vi var ca tio femton tjejer som klapprade iväg från Östermalm till Rigoletto och sällade oss med hundratals andra tjejer i högklackat. Jag måste tyvärr säga att filmen var sisådär - full med produktplaceringar så den kändes som en två och en halv timmes lång livsstilsreklam. Händelsefattig, den gick mest ut på att tjejerna gick in i det ena rummet vackrare än det andra och förstås konstanta klädbyten. Jag saknade karaktärerna. Dessutom kunde jag inte låta bli att känna mig lite för politiskt korrekt för att tycka att det var kul när tjejerna hycklade arabkulturen och att kvinnorna gick i abaya. Kändes bara som ytterligare ett amerikanskt försök att okritiskt påtvinga mellan-östern västerländska ideal som om de vore allmängiltiga och ofelbara. Nej, det hela hamnade ute på för djupt vatten och när vi diskuterade filmen utanför bion efteråt var jag inte ensam om att sakna The City. Det är den livsstilen vi vill ha eftersom den på något sätt känns uppnåerlig och man kan identifiera sig med den. Att bli hämtad i en alldeles egen produktplacerad sprillans vit Merca vid flygplatsen är inget som ingår i Var Kvinnas Dröm. Inte heller känner man sympati för Charlotte som bryter ihop för att hennes ena barn skriker, när hon har en full-time-nanny och i större delen av filmen faktiskt sitter och sippar drinkar med the girls. O s v, o s v... Stämningen inne på biografen var iallafall härlig. Publiken jublade när Carrie gjorde entré, sjöng och gungade med i musiken, applåderade. Så även om filmen var en besvikelse fick vi hundratals tjejer i högklackat en glammig Sex & The City-night med drinkar, high heels och kvinnlig gemenskap.

ANDRA iKEADAGEN

2010-05-27T19:41:00.000+02:00

Det är krav på huvudbonad. Hattarna var slut (Clara: "Tyvärr finns det bara pygméehatar kvar, vi har beställt in större"). Tills dess får man hålla till godo med blåvitrutig sjalett. Jag måste ju säga att jag är vidunderligt söt i min, tillsammans med mina försommarfräknar. Dock misstänkt lik en påskkärring... Har ju vanligtvis en non-dagens-outfit-policy i den här bloggen, men skulle kanske kunna göra ett undantag så småningom och lägga upp en bild som bekräftar detta...

NEJ NU ÄR DET LÄGGDAGS. SOV SÖTT!

2010-05-26T23:45:00.002+02:00

BYTT KOMPiSGÄNG

2010-05-26T21:42:00.003+02:00

I förrgår gick jag in på Elgiganten för att spana in HTC Legend som jag varit sugen på. Ville kolla upp vad jag skulle behöva för surf-abonnemang och tänkte att jag på Elgiganten skulle få mer neutral information om det bästa abonnemanget än vad jag skulle få hos Tele2 eller någon av de andra operatörerna. Men icke. Råkade ut för en übersäljinriktad försäljare som inte fattade att han inte hade att göra med någon bortkommen brud som inte hade läst på något eller har någon koll alls. Han konstaterade överlägset att Tele2 Kompis är bra "tills man är 13-14 år". Du står alltså och anklagar mig för att ha haft ett korkat abonnemang i tio års tid..? Sedan försökte han envist pracka på mig nåt jävla Telenorabonnemang, trots att jag sa att jag bara hört negativa saker om Telenor (det är bara reklamen som är bra). Han sa att han kunde sänka mobilen en tusenlapp, till 3600 kronor. Jag sa att jag ändå behövde fundera. Han sa att erbjudandet bara gällde nu. Jag gav mig inte. Han la på en gratis trygghetsförsäkring. Jag gav mig ändå inte, tänkte att han får minsann betala mig om jag ska ta det där lusiga abonnemanget. I don't know what your arrangement is with Telenor, but please don't involve me Mr Stubborn Sellsman. Han måste ha varit en förklädd Telenorare eller något. Han var iallafall inte från Tele2 (det hade man ju sett, då hade han ju varit ett får...). Jag drog, lätt irriterad. Gav upp det där med att kanske lyckas få neutral information hos någon av elektronikåterförsäljarna. Screw the åf:s. Jämförde istället olika alternativ på internet, bestämde mig för att byta till Telia och gick helt enkelt till Teliabutiken idag. Inget påprackande, inget försäljarsnack. Sakliga och raka svar på mina frågor och hjälp med vilket abonnemang jag skulle välja och hur mycket surf jag skulle behöva. Fick en bra deal med en bra pris på Spotify också, helt enligt deras reklamkampanjer och inte något eget försäljarhopkok med enda syfte att tjäna provision för att kunna dra till Aiya Napa i sommar och supa ner så många småfjortisar som möjligt (nej, jag har inga fördomar om telefonförsäljare). Telefonen blev visserligen bra mycket dyrare än 3600, men istället slapp jag osäkerheten om en massa dolda uppkommande kostnader. Nu ska jag gå och sätta igång min nya HTC Legend.

iKEA, DAG 1

2010-05-24T19:24:00.002+02:00

Dag 1 på Ikea. Det var fantastiskt trevligt. Nästan fanatiskt trevligt! Helt ofattbart att stämpla in och sedan gå på rundtur i varuhuset - bli betald för att gå på Ikea! Jobbarkläderna var sådär; de marinblå byxorna var höga och små i midjan men vida i benen (som alla jobbarbyxor... varför?) men de var okej. De hade varit okej. Om man inte skulle ha behövt ha den vita pikétröjan (som bara fanns i stora storlekar) instoppad. Jag hade hellre haft en normalsizad gul piké, som de som jobbar ute i varuhuset har. Och kjol. Och egna skor, för till dessa oproportionella byxor och t-shirt fick man dra på sig "skyddsskor", något slags skodon som mer liknade vandringskängor än inneskor. Fruktansvärda. Dessutom får man inte ha smycken och nagellack på restaurangen, förstås. Så det blir verkligen till att gå runt och se helful ut. Får se till att göra riktigt bra ifrån mig i sommar så jag kan fjäska mig till en avdelning där man kan få vara lite snyggare. Tills dess kommer jag ändå sväva på rosa moln för det verkar vara en så fantastiskt trevlig arbetsplats och jag kommer trivas hur bra som helst. Det känns nästan som att det är gjort för mig! Rena Maddeland! Fast lite fult då.

SOFT SUNDAY

2010-05-23T22:59:00.001+02:00

Har fått prova-på-prenumation på DN lördag-söndag och igår på jobbet blev det massa fruktsallad över att ta hem. Det blev rena gratis-söndagsbrunchen för mig. Helt underbart att bara ligga och chilla i sov-t-shirt och raggsockor, med balkongdörren på glänt och smattrande regn utanför. Ingen tid att passa. Men justja! Jag skulle ju skriva ut en A-skattsedel att ta med till min första IKEA-jobbdag imorgon, och bläcket i min skrivare är ju slut (fortfarande, att inte typ husvärden eller någon märkt något och fyllt på det..?). Elva över tre bestämde jag mig för att åka och köpa nya färgpatroner, tjugotre över satt jag på bussen, kvart i fyra stod jag inne på Siba. Fick tillslut hjälp att hitta rätt eftersom det inte stod på förpackningen att färgen passade till min skrivarmodell. Väldigt irriterande - vill ju inte framstå som värsta teknikhandikappad som inte ens kan köpa färgpatroner själv. Jag kan sånt. Om de gör logiska förpackningar. Återvände hursomhelst hem efter att betalat (229 spänn, varför kan jag inte ha lite framförhållning och köpa för halva priset på nätet?! Nåja, fick ju gratis frukost iallfall...). Fortsatte min slappardag efter att ha diskat. Läste lite (för) lättsmälta artiklar i SOLO-tidningen som jag köpte igår. Man fick med ett fult läppglans som jag aldrig kommer att använda. Nyss kom jag på att jag kanske skulle skriva ut den där skattsedeln också. Bytte patron och skrapade undan högen av kurslitteratur, räkningar, reklam och kollegieblock på skrivbordet, bara för att när jag grävt mig längst ner upptäcka att även pappret till skrivaren var slut! Panik! Pillade till slut loss en baksida till ett gammalt tentakompendium och återanvände det. Mycket smart av mig tycker jag. Men SOLO - om ni vill skicka med attraktiva presenter till era läsare så är ett förslag bläckpatroner och blanka A4-ark... för sånt kommer er målgrupp inte ihåg att köpa själva, men vi kommer (tydligen) ihåg att köpa SOLO.

KANSKE DET SiSTA "JAG ÄR TiLLRÄCKLiGT BRA"-iNLÄGGET

2010-05-23T14:08:00.001+02:00

Det har varit tyst här ett tag. Trots att jag lovat mina vänner som nyss upptäckt bloggen att jag skulle skriva oftare. Pappa ska enligt säkra källor ha sagt att han tror att tystnaden berott på att jag mår bättre, att jag inte behöver bearbeta saker i bloggen. You're right dad. Jag mår bättre. Den 26 februari hade jag tenta i rättshistoria, men jag lämnade inte in för jag "kunde inte tillräckligt bra". Ansåg att jag förtjänade en straffrunda - till omtentan skulle jag plugga bättre! Vilket jag aldrig gör. Jag bara halkade efter mer och mer med kurserna och förlorade mer och mer självförtroende. Jag bröt ihop. Jag insåg att jag befann mig i en ond cirkel som jag inte skulle klara av att ta mig ur själv, hur mycket jag än analyserade mig själv i och utanför bloggen. Jag sökte hjälp. Jag såg mig själv som begränsad, som någon som inte har samma möjligheter som alla andra, som någon som alltid måste kämpa hårdare och göra mer för att räcka till. Och jag räknade med att det skulle bli en lång, tung, tidskrävande uppförsbacke av barndomsbearbetande på en psykologschäslong - jag skulle behöva arbeta ÄNNU hårdare än alla andra för att må bra, just på grund av min ofullständighet.

Det har gått inte ens tre månader sedan dess. Jag har fått medicin som stabiliserar den "kemiska oredan" i kroppen som lekt berg-och-dalbana med mina känslor och jag har varit hos kuratorn på vårdcentralen tre och en halv gång. Den sista halva gången kom vi fram till att allting blivit så bra för mig nu att jag inte behöver sitta där mer. Jag har fått sommarjobb, jag har kommit ifatt med släpande kurser, jag har skaffat massor av nya vänner för att jag törs släppa in folk, jag gör roliga saker, jag står upp för mig själv, tar plats och vågar säga vad jag tycker utan att efteråt fundera över om jag tagit för mycket plats. För jag ser mig inte längre som ofullständig. Jag ser mig själv som kapabel. Jag låter mig inte styras av mina rädslor. Jag fokuserar på framtiden och ser möjligheterna istället för begränsningar. Jag har under hela min bloggtid varit väldigt ärlig mot er som läser och därför känns det också viktigt att berätta detta. Jag har behövt en time-out för att jag ibland funderat och analyserat saker lite för mycket. Men nu är jag klar. Jag är inte trasig så jag går inte längre runt och väntar på att bli lagad så att livet kan börja. Livet pågår för fullt och jag har hoppat på tåget. Vad som händer i framtiden vet jag inte, men jag oroar mig inte heller över det. Jag ser mig själv som kapabel att ta itu med vad än som dyker upp.
Jag lovar ännu en gång att jag ska skriva oftare. Det härliga är att det kommer vara för att jag tycker att det är roligt att framföra synpunkter på ofta oväsentliga saker på ett kreativt sätt - inte för att jag behöver skriva av mig eller tror att jag kommer komma fram till livets mening genom att skriva en avhandling om mina känslor. Jag gläds av att må så mycket bättre och jag gläds av att ni kommer att märka det. Trevlig läsning mina vänner!

LA DOLCE ViTA

2010-05-10T13:19:00.002+02:00

När jag skulle flytta hemifrån ville jag inreda mitt hem sådär Sex-and-the-city-aktigt glammigt som det ser ut hos någon som har en flådig livsstil. Högklackat uppradat på hyllor i hallen, snygga märkes-träningskläder, ett vardagsrum som spontant kan ta emot en obegränsad mängd cocktailsippande gäster, kläderna i färgordning i garderoben, satinlakan och en enhetlig färgskala i rummet. Möjligheterna till att inreda så begränsades emellertid något av att jag bodde i ett 18-kvadrats korridorsrum med nedsliten grå plastmatta från tidigt 70-tal. Dessutom begränsades mina sko- och klädinköp av att jag levde på studielån. Det visade sig vara inte fullt lika flärdfyllt att ha svettiga syntetskor uppradade innanför dörren. Och martiniglasen i bokhyllan dammade mest igen, i brist på cocktailpartyn. Garderobens insida var omålade spånskivor och luktade konstigt. Även när jag galgade upp alla mina kläder i färgordning var det fortfarande estetiskt frånstötande. På golvet i ett av rummets hörn stod en alltid överfyllld diskbalja som ett resultat av att jag vägrade äta på udda, kantstött, dåligt diskat porslin från korridorens gemensamma kök. Så levde jag i ett år. Inte för att jag hade en glammig livvstil utan för att jag kämpade mot att ge efter för det fattiga studentlivet. Nu sitter jag i en underbar lägenhet med väsentligt mycket bättre förutsättningar att skapa en illusion av la dolce vita. Veckorna som gått har jag emellertid levt la dolce vita. Jag har shoppat skor (i skinn!) och kläder som jag inte hunnit arrangera (eller ens ta bort prislappen från...), så högklackade pumps, stövlar och träningsskor ligger urklivna i hallen och tvättade, smutsiga, prövade och splitternya plagg väller över på stolar, i tvättkorgar och i garderober som därför inte går att stänga. Jag har varit ute på massor av festligheter så även partyväskor, kavajer, smycken och frånslängda duschhanddukar ligger spridda här och var (mest på golvet). Med tanke på hur länge diskberget stått så är det inte så högt; kanske för att jag ätit mycket ute. Halvlästa kursböcker ligger också uppvikta på varje fri avläggningsyta, vittnandes om att ambitionerna trängs med många andra sysselsättningar just nu. Någonstans finns en ren skjorta som jag ska ha till jobbet ikväll och justja, jag har ju snart föreläsning! Det känns inte särskilt lockande att ta rätt på virrvarret av attiraljer. Dels för att det är roligare att leva livet. Dels för att det förmodligen är såhär kaosigt det ser ut hos folk med flådig livsstil.

SWEET NiNETEEN

2010-05-05T11:11:00.001+02:00

Igår fyllde Therese år. Jag hade preparat en liten surprise gathering med några av hennes kompisar på kvällen och vi mötte upp Emma och Nickie på Vampire Lounge för att dricka glassdrinkar. Tyvärr spelade det ingen roll att en av oss fyllde år och att jag var (nästan) 23, för de tyckte ändå att vi inte nådde tillräckligt upp till åldersgränsen för att få stanna. Störtlöjligt. Plan B var att spela biljard vid Fridhemsplan. Vi var dock klädda för glassdrink-drinking och var något over-dressed när vi i kavajer och högklackat stappplade in bland alla grabbar i mjukisbyxor/jeans och t-shirt. Hade ju varit klockrent om vi hade kommit in så "tjejiga" och sen spelat biljard asproffsigt. Så var dock inte fallet. Vi kallade biljardköerna för "spön", höll "spöna" på tveksamma sätt och när vi fick i en boll i ett hål så var det inte för att vi på något sätt planerat det eller siktat på den. Men det var kul, riktigt kul (mitt lag vann dessutom tre av tre omgångar). Och Therese - när du fyller 23 lovar jag att ta med dig till Vampire Lounge på riktigt!

OOOPS...

2010-04-30T10:25:00.000+02:00

...men det var rea. Och de sitter som en smäck!

SCORE

2010-04-20T15:17:00.000+02:00

Jag fick jobbet på Ikea! Fick reda på det på förmiddagsseminariets rast. Andra timmen var jag totalt ofokuserad och satt och ritade sagoslott och överdimensionerade ugglor i kollegieblocket. Efteråt gick jag och Lisa till 7eleven och köpte varsinna jättemoffarmuffins som vi delade på för att fira att bägge våra somrar är räddade. På eftermiddagen hade jag introduktionsföreläsning i Allmän rättslära. Jag satt sockerchockad och jäste mig igenom introduktionen (saaaame informaaaation eeeevery tiiime...). Sockerchock blev sockerkoma och jag smet från den sista timmen. Nu har blodsockret stabiliserat sig lite och nu ska jag bara njuta av det bakomliggande lyckoruset av att ha skickat en sjujävlarns sommarjobbsansökan och på så sätt skaffat mig det jobb som jag ville ha redan för fyra år sedan men var för feg för att söka. Score!

"WHENEVER i START FEELiNG SiCK, i JUST STOP BEiNG SiCK AND BEiNG AWESOME iNSTEAD."

2010-04-09T17:37:00.001+02:00

Intervjun igår gick bra. Det var en gruppintervju och några verkade uppleva den lite flummig, men jag är bra på flummigt. Jag har en gymnasieutbildning i flum. Så att i smågrupper diskutera kring fem grundläggande värdeord och presentera för hela gruppen var ingen match. Jag fick inte ens hålla-muntlig-presentations-ångest, förmodligen första gången i mitt liv som jag undslapp den. Bara det känns som en seger. Sen var det en individuell intervju och jag var lite tung i huvudet eftersom jag sex timmar tidigare motvilligt lyckats få i mig två frukostmackor men inte någonting efter det, inget kaffe, bara ett par nävar alvedon. Så när jag skulle svara på frågan hur jag blir när jag blir stressad blev det typ "först kan jag bli lite såhär... sen tar jag två djupa andetag - 'Okej, såhär gör vi!'". Genom en följdfråga gav intervjukillen mig hjälp att hitta orden för de spasmiska ryckningarna eftersom han försiktigt undrade om det var någt fysiskt som drabbade mig. Jag skrattade på-mig-själv-bjudande och förklarade att det förstås inte var så utan mer att man vänder och vrider på sig för att man inte riktigt vet var man ska börja. Men det där med att jag också talade om hur jag hanterar min stress är jag iallafall nöjd med - det är okej att bli stressad, bara man hanterar det på ett bra sätt. Överlag är jag nöjd med hur det gick, särskilt med tanke på hur jag när jag kom hem föll ihop i en trött och febrig hög på sängen och upptäckte hur sjuk jag egentligen var. Att jag var förkyld sa jag inte ens något om. Däremot var gjorde jag det klart att jag väldigt gärna ville ha jobbet. Så nu kan jag bara vara nöjd över min insats och vänta på att beslutet ska lämna deras händer. Intervjukillen tyckte iallafall att mitt personliga brev var riktigt bra och det var kul att höra, med tanke på den tid och energi jag lade ned på det. Så dagens sensmoral är att det man vill uppnå går att uppnå bara man kämpar för det. True story.

HOW i GOT THROUGH THiS DAY

2010-04-07T19:33:00.000+02:00

Vaknade upp helt snorproppad. Gå till skolan ändå? Jag sneglade bort mot de två osedda säsongerna How I Met Your Mother som låg vädjande nära teven och utstrålade att "we're gonna have soo much fun...please stay home!". Jag bestämde mig inte, men gjorde heller ingen ansats till att byta mina mjukiskläder mot något mer föreläsningsvänligt. Förrän tio minuter innan jag skulle gå. Express-makeup, jeans, stövlar och block-och-penna ned i väskan, ready to go! Föreläsningen gick an men jag hade lock för örat och hörde typ inte vad folk runtomkring mig sa. Lektionen direkt efter gick bra första halvan. Under andra timmen var jag rätt trött och den delen av hjärnan som skickar god juridisk prosa till den antacknande högerhanden snorade igen. En mer kreativ del av hjärnan fick rycka in och formulerade ord med tveksam juridisk innebörd, till exempel "lagokejt" som en motsats till "rättsstridigt". Stack iväg till apoteket och köpte superdupernässpray och alvedon som jag ska preppa mig med för imorgon måste jag vara i form. It's nämligen the day of the sommarjobbsintervju. Så vad kan passa bättre att ladda upp med än receptfritt och wait for it.... How I Met Your Mother!

PÅSK

2010-04-01T12:19:00.000+02:00

Idag ska jag åka hem till Söräng. Mitt andra hem. Jag ska ligga under ett berg av lurviga hundar hela helgen och knapra påskgodis. Wie!

GiANT LEATHER TURTLE

2010-03-30T18:27:00.000+02:00

Sitter inloggad på Nationalencyklopedin och inne på Wikipedia och fusktentapluggar inför morgondagens rättshistoriatenta. Försöker förstå hur alla vetenskapsmän hänger ihop med de olika lärorna och det är ett enkelt sätt att fatta helheten genom att bara klicka sig runt mellan dem. Har förstås källkritikkänselspröten fullt utfällda eftersom jag vet att den verkliga sanningen är mer komplex än vad dessa uppslagsverk kan ge sken av. När man var liten trodde man att Nationalencyklopedin var kunskapens moder. Det var perfekt när man skulle "forska om" H C Andersen/sengångaren/orkaner för det fanns massor av konkret fakta. Nu när man pluggar på högre nivå verkar NE dock inte räcka till. Jag sökte på "rättskällelära". Menade du: jättelädersköldpadda? Nej. Det gjorde jag inte. Jag menade... äh, glöm det förresten. Jag går över till att kolla gamla tentor istället.

RÄKAN iS DOiNG FiNE

2010-03-29T14:03:00.001+02:00

Detta inlägg har blivit borttaget.

SOMMAREN KAN VARA RÄDDAD...

2010-03-23T13:23:00.000+01:00

...för jag har blivit ombedd att komma på sommarjobbsintervju!

JUST A REGULAR DAY iN THE BiG CiTY

2010-03-23T10:17:00.000+01:00

Vi bokade en lång USA-resa, jag, syrran och mamma. Ett plötsligt infall. Som vanligt var vi alldeles för många timmar för tidiga på flygplatsen. Går iväg för att köpa ett par nya solglajjor. När jag ska betala säger expediten "Wow! Det verkar som att du vunnit 30 000 på ditt Visa!" Han håller upp en A4-utskrift på kontobehållningen. Jag betalar och vi går till mamma och berättar. Nu kan jag shoppa och behöver inte ha ångest över den dyra flygbiljetten! När vi kommit fram till The Big City upptäcker vi att det går en fotbollsmatch på en stor stadion, med ett svenskt lag - Kolbäck vs. Daryeeville. Den måste vi gå på! Alltefter att drömmen blir mer händelselös och osammanhängande vaknar jag långsamt och motvilligt upp under ett alldeles för varmt täcke. I Sverige. Droppar av tö från taket slår hårt och oregelbundet mot fönsterbläcket i köket. Om jag fått med mig de coola solbrillorna från drömmen så kommer jag inta ha användning för dem idag för någon sol syns inte till bakom gardinerna. Jag masar mig upp, sätter på kaffe av ren självbevarelsedrift. En lååång dag av nationalekonomi-tentaplugg väntar. Den där storstadsresan får bli en annan dag.

LiViNG BREAD

2010-03-19T16:49:00.001+01:00

Nu ska jag snart iväg och tjäna ihop lite levebröd. Man kan inte ha amerikanska serier-maratons varje dag (sägs det). Man får göra andra saker för att piffa upp vardagen istället. Exempelvis ha på sig ett par orangea byxor...

YEAH

2010-03-18T13:20:00.000+01:00

Rättshistoria-pm-resultatet publicerat. Jag hoppades ju på fyra fem poäng, men fick åtta. Klappar mig själv lite på axeln. Det gick ju bra det där.

DiSSAPPOiNTED

2010-03-17T08:11:00.002+01:00

Mer snö..?

FÖR VAD SKÖNT ATT SOVA i NYA RENA SÄNGKLÄDER...

2010-03-16T23:02:00.000+01:00

Fick ett smått maniskt eftermiddagsinfall att möblera om. Bytte sängben (flera uppsättningar sängben = en indikation på hur mycket överflödigt crap jag har i förrådet) på sängarna och flyttade om. Rev ur sängkläderna. Dammsög halva rummet. Sen blev det dags att åka till jobbet. Tänkte tvätta lakanen när jag kom hem. Jovisst. Har nu provisorbäddat med gamla påslakanet som underlakan - det får funka inatt. Dammsugaren står framme och jag har en massa sängben omkringdrällandes som jag inte vet vad jag ska göra av. Efter jobbet följde jag med syrran till hennes vandrarhem och checkade (och plötsligt blev det för sent för att tvätta...). Vad skönt att packa ner de saker man faktiskt använder i en suitcase, slänga resten, och bara bo i ett tomt rum - utan grejer - med grejerna i väskan. Bara nödvändiga grejer. Inget överflödigt crap. Nu ska jag sova på mitt gamla smutsiga påslakan. För trots allt har jag bara en uppsättning underlakan.

CELLPROVTAGNiNG

2010-03-16T09:28:00.000+01:00

Var hos barnmorskan imorse på cellprovtagning. Kliniken var fin, jättefin. Nästan lite för fin. Sådär så man undrar om det försiggår något skumt bakom den välpolerade ytan... Vilket det förmodligen inte gjorde. Såg inga andra tecken på det iallafall. Hur som helst gick det väl bra, även om snippan varit med om trevligare saker än att lysas upp med strålkastarljus i en gynstol...

PENGARS VÄRDE

2010-03-15T16:24:00.000+01:00

Vi hade en västeråsisk föreläsare idag, det hördes på dialekten. Han ritade en vänsterbuktande kurva (tar inte ansvar för denna egenpåhittade terms matematiska korrekthet) över hur mycket vi uppskattar pengar. När vi har lite uppskattar vi det vi får mer än när vi har mycket. Som exempel sa han att vi som studenter blir glada när vi hittar en hundralapp på gatan - "Åh, det räcker ju till tre bärs. Och en kebab!". Om några år när vi är yrkesverksamma, och på väg hem från jobbet sätter oss i vår nya Merca upptäcker vi en hundring på golvet i passagerarsätet - "Ska jag behöva böja mig ner dit..?". Bilden av hur mitt framtida jag nonchalant inte orkar plocka upp en hundring från golvet i den egna sprillans och läderklädda sportbilen kommer att hålla mig studiemotiverad veckan ut.

FRÄKENPREMiÄR

2010-03-15T11:24:00.002+01:00

Har suttit och pluggat på balkongen för första gången i år. Kom in efter en timme och var alldeles Pippi-fräknig. Det var skönt.

SOMMARKURSER 2010

2010-03-11T19:30:00.006+01:00

Det börjar nu närma sig sista ansökningsdag för sommarkurser sommaren 2010. För er som är utbildningstörstiga eller sommarjobbslösa tänkte jag därför ge en snabbguide till guldkornen i kursutbudet.

Applikationsutveckling för iPhone, 7,5 hp vid Umeå universitet
iPhone hit och iPhone dit. Så länge jag inte har någon är det bara en fluga. Som tamagochin.

Dinosaurier - deras utveckling och utdöende, orienteringskurs, 7,5 hp vid Stockholms universitet,
eller

Dinosauriernas tidsålder, 7,5 hp vid Uppsala Universitet

För skräcködlor känns ju bara sååå 2010...

Diskret matematik, 7,5 hp vid Högskolan i Borås
...men nörden blev ute igen redan 2009, så skylta inte med att du läser matte! Högskolan i Borås hjälper dig att läsa in algebran utan att någon behöver få veta. Antagningslistorna kommer att vara sekretessbelagda och var de nattliga sammankomsterna äger rum kommer att meddelas via krypterat e-postmeddelande med en timmes varsel.

Fotbollshistoria, 7,5 hp vid Umeå universitet

Varför känns det som att skolbänkarna kommer vara fyllda av hemma-sportexperter som ifrågasätter varför inte mer fokus läggs på Ajax/Tottenham/Bajen som ju haft revolutionerande inflytande på historien?

Harry Potter och hans världar, 7,5 hp vid Linnéuniversitetet
Denna succékurs går även denna sommar! Och jag ska inte läsa den i år heller!

Distanskurs i havskajak - ledarskap och riskbedömning, 7,5 hp vid Linnéuniversitetet

Köp paddlar. Samla familjen i vardagsrummet, lämpligtvis på en matta. Sätt dig längst fram och ta befälet. Paddla. Hojta hela tiden till dem bakom hur de ska göra och i vilken hastighet. Var tydlig med kommunikationen i din roll som ledare och ge hellre positiva råd än kritik i din feedback.

Tvärflöjt: Master Class, 7,5 hp vid Karlstads universitet

Om du läser ickediskret mattekurs och vill få den att framstå som cool.

Bara ett axplock av utbudet. Hitta din egen favorit och anmäl dig på http://www.studera.nu/. Sista anmälningsdag är 15 mars!

9 MARS

2010-03-09T13:53:00.001+01:00

Igår var det alltså internationella kvinnodagen och för att få en snygg övergång till dagens datum wikipediade fram 9 mars. Det verkar inte som att det är någon särskild dag idag. Under "Händelser" framgick att den 9 mars 2003 hade TV4 Plus premiär och att Mona Sahlin föddes 1957. Ungefär så särskild är denna dag. Inte så man plockar fram årgångschampagnen och häller över sig precis.

HEJ ALLA KViNNOR OCH GRATTiS PÅ iNTERNATiONELLA KViNNODAGEN

2010-03-08T11:16:00.006+01:00

Dagen till ära tänkte jag att vi skulle fokusera på alla de fördelar det har att vara just kvinna.

1. Vi är snyggare än män

Eftersom vi har den stora förmånen att få sminka oss kan vi dölja våra skavanker och framhäva våra tillgångar.

2. Vi är mjukare än män

Eftersom vi förväntas raka bort allt hår på kroppen utom huvudhåret som istället ska prepareras silkeslent.

3. Vi tillåts vara känslosamma, empatiska, kramiga och omhändertagande

Och Gud förbanne den kvinna som inte lever upp till detta - BITCH!

4. Vi får snacka skit om varandra och behöver inte komma överens

Vi är ju trots allt konkurrenter.

5. Vi får ta i frågorna om jämställdhet

Så fort en man gör det läggs fokus på hur jämställd hans egen familj är eller så viftas det bort med att ursäkten att det bara är spel för det politiska galleriet. Hur ska vi då kunna göra några framsteg, om debatten bara är förunnad något slags genusneutral klubb för inbördes beundran? Det som jag tycker borde göras är att lyfta fram bra kvinnliga förebilder. Kvinnor inom mansdominerade områden, icke-typiska kvinnor inom kvinnodominerade områden. Kvinnor som gör det socialt accepterat att vara någon annan än kvinnan enligt mallen. Det jag inte tycker borde göras är att, som tv3, sända säsongspremiären av Svenska Hollywoodfruar på internationella kvinnodagen. Det handlar inte om att få igång någon debatt, det handlar bara om ett PR-trick för att locka tittare. Och jag bidrar till karusellen när jag omnämner detta här, men det struntar jag i för jag blir så irriterad. Jag tycker inte att det är roligt. Jag tycker inte att Anna Anka och hennes kvickelidingstruntkvackande vänner är roliga. Jag tycker det är tragiskt för jag trodde att vi hade skakat av oss det där idealet i mitten av 00-talet någonstans efter Paris Hilton-eran. Men tydligen inte.

ViNTERMYSTERiUM

2010-03-06T16:13:00.008+01:00

Lisa och jag tog en morgonpromenad imorse. Vi upptäckte att Brunnsviken hade fryst och att man ju kunde gå på den.

Och så hittade vi mys-tiska spår i snön. Det var inte harspår (för de vet man ju hur de ser ut!). Jag tänkte "björn", Lisa tänkte "jättestor tiger". Innan vi hann ringa till våra polisvänner och anmäla det vildsinta jättedjur som var på fri fot upptäckte vi att det fanns en till rad med avtryck, jämsides med de andra. Så antingen hade vi att göra med en enorm best med tre uppsättningar ben på bredden. Eller så var de mindre märkena i spåren inte stora klor, utan små fötter, och det som sprungit förbi var typ tre ekorrar och inte en sexbent sabeltandad tiger. Med utgångspunkt i att avtrycken inte var så djupa bestämde vi oss för det senare och gick vidare. Inte konstigt att vi kan få för oss att de som jobbar på Pressbyrån är inbrottstjyvar.

BROTT & STRAFF

2010-03-05T01:37:00.000+01:00

Skattefest + eftersläpp på Juristernas Hus ikväll. När de andra tjejerna droppat av en efter en står till slut jag och Lisa kvar, redo att raggla hemåt (ett glas vin i baren ynka 30 kronor!?!). Då ser jag hur det går omkring någon inne på Pressbyrån vid tunnelbanan. I täckjacka och med ryggsäck. Full mundering. Hon tuggar. Kollar bland godiset. Bland tidningarna. Klockan var strax i ett, öppettiderna skvallrade om att byrån stängde 21:00. Vi anade oråd och mossugglor.
Jag, väste: Vi måste göra något! Det är definitivt en uteliggare!
Lisa upp med mobilen: 112. Kopplades till polisen. Pratade en stund, gömda bakom en snöhög. Hur lång hon är? Kanske... 1,65? Uteliggaren fick syn på oss. Avslutade vad hon höll på med, öppnade dörren. Skramlade med nycklar, gick ut. Började dra ner inbrottsskyddspersiennen. En piketbuss kom och tre-fyra poliser hoppade ut. Lisa deklarerde att han i telefonen "lät snygg". Poliserna pratade med uteliggaren, en sprang sedan ifatt oss (som sakta men säkert var på väg hemåt på vingliga klackar).
- Tänkte bara uppdatera er på läget, hon jobbade där. Hade väl inventerat eller något.
Vi (besviket): Jaha...
Polis 1: Men det var bra att ni ringde.
En snygg polis 2 kom bakom. Hoppades att de skulle säga att de nog behövde köra hem oss till våra föräldrar (hade gärna spenderat två timmar i bilen med honom). Det gjorde de inte. Kanske inte gör sånt med 23-åringar. Vi fick fortsätta vår hemfärd till fots. Polis 1 ropade att det var jättebra att vi ringde, precis så man skulle göra. Snuvade på valutan för polispådraget men nöjda över att ha varit ansvarsfulla medborgare gjorde vi tummen upp och fortsatte raggla hemåt. Och nu är det väl något slags läggdags. Börjar nio imorgon. Wouhou. Kommer nog satsa på rockstjärnelooken - ett par enorma solglajjor och en extra stor latte i handen. Kanske från Pressbyrån. Då får jag ju möjlighet att fortsätta privatspaningen...

STAN

2010-03-03T14:36:00.002+01:00

Mamma är här. Vi ska nu åka ner och göra stan. Vi ska inte gå på "halvilskna muséet" dock.

...

2010-03-01T20:06:00.000+01:00

Idag när jag stod på perrongen och väntade var det en som hoppade framför tunnelbanan. Jag stod inte alls långt ifrån, men det var tillräckligt mycket folk emellan för att jag åtminstone inte behövde se något. Gick upp så fort jag förstod vad som hänt. Svårt att greppa, svårt att släppa. Röda linjen drogs in på grund av "olyckshändelse", men jag undrar, är det en olyckshändelse att folk tycker att världen är så jävlig att de hoppar framför tåget? Jag insåg inte hur illa berörd jag var förrän jag var på väg hem och skulle ned i tunnelbanan igen. Usch. Hemskt.

ALLT HAR SiTT PRiS

2010-03-01T15:58:00.003+01:00

Igår - 4 plusgrader och regn! Jag firade med att köpa den efterlängtade vårjackan. Imorse - oavbrytligt snöfall, tar det aldrig slut däruppe..? Om inte våren kommer till Madde, får Madde komma till våren - jackan skulle invigas. Som Elisabeth så bra sammanfattade det - fake it 'til you make it. Diskade och slängde ihop en potatisgratäng innan plugget, var riktigt effektiv imorse. Och så kommer man till introduktionsföreläsningen i nationalekonomi och kursföreståndaren börjar prata om effektivitets-begreppet, att "there is no such thing as a free lunch", eftersom allt man gör kostar, under en gratislunch spiller man tid. Vi såg därefter till att utnyttja lunchtimmen väl - sprang och köpte kurslitteraturen (den är på eeengelskaaa.... suck), slängde i oss snabbmat från sjuelvan och satt och snicksnackade med de andra tjejerna tills preciiis innan nästa lektion började. Föreläsaren hade som exempel på en free-lunch-kostnad angivit att man kunde ha placerat sina pengar istället och att den uteblivna avkastningen utgjorde en kostnad för lunchen. Eftersom jag inte har några överblivna pengar som ligger och skräpar (jag hade ju köpt en vårjacka) slapp jag den kostnaden. Jag fick snarare betala för min effektivitet - efter allt morgonfix var jag trött och nickade mig igenom eftermiddagens grafritande och formler med hundra deltatecken och divisionsstreck, som tydligen skulle demonstrera hur konsumenters efterfrågan beror på priset. Och jag är fortfarande trött. Det är därför det inte kommer någon slutklämmig poäng i det här inlägget. Men det handlar väl typ om konsumtion och effektivitet, om ni nu inte dragit den slutsatsen själva. Nu ska jag tuppluras. God eftermiddag!

STRAFFRUNDA

2010-02-26T22:11:00.000+01:00

Tenta idag. Jag besvarade första frågan, insåg att jag inte skulle kunna besvara de två andra, poängen hade inte räckt till ens godkänt så jag lämnade inte in den. Deppade/grinade/tröstshoppade mig igenom resten av dagen. När jag till slut orkade prata med någon blev det mamma och hon fick mig på bättre humör. Åt och kollade på herrarnas OS-stafett i skidskytte. Nu är jag inte ledsen, arg eller besviken längre. Det blev bom och det blir en straffrunda, men jag slipper iallafall göra bort mig på bästa sändningstid inför hela svenska folket.

GRATTiS PÅ FÖDELSEDAGEN CANDY!

2010-02-24T21:07:00.000+01:00

FATTiGLAPPSGNÄLL. NOT.

2010-02-23T22:42:00.000+01:00

Det börjar närma sig lön. För er som går och väntar på mitt regelmässiga "jag har inga peeeengar kvar och jag är så huuuungrig"-inlägg kan jag meddela att det inte kommer något sånt den här månaden. Jag har både krubb i kylen och pengar på kontot. Jag har kläder att ha på mig och vårjackan jag förvisso provat ut har jag inget behov av innan torsdag eftersom det är fyrtio miljoner minusgrader ute. Jag hade kunnat ha på mig den inne, men det är inte lika kallt inne längre (jag slog på elementet idag som tydligen varit avstängt...). Så det går liksom ingen nöd på mig. Njut nu av att få slippa mitt fattiglappsgnäll, för jag lovar - det är mer ett undantag än en ny regel.

LEKA HiNK OCH SPADE?

2010-02-23T16:05:00.000+01:00

Pluggar gamla tentor inför tentan på fredag. Det är svar som påvisar förståelse för dagens rättssamhälle och juristroll som kommer ge poäng, inte några rena faktakunskaper. Försöker därför snappa upp förståelseutstrålande meningar ur de exempel på studentsvar som finns i tentakompendiet. Jag kommer nog inte ordagrant att använa mig av den här metaforen:

"Den praktiskt verksamme juristen bör alltså ha rättsförhållandeperspektiv på rätten: vara förankrad i sin juristroll och med sin spade och hink (metoden) gräva och sålla ut guldkornen i rättskällornas gemensamma sandlåda."

Jag får nog satsa på att uppnå förståelse så jag kan komma på något bättre. Jag vill liksom inte tänka att mitt framtida yrke ligger på sandlådenivå, guldkorn eller ej.

ÖVER FÖR DEN HÄR GÅNGEN

2010-02-22T09:32:00.000+01:00

Lyckades övervinna min prestationsångest även denna gång. Huvva. Ska jag sitta såhär i en hel termin när jag skriver mitt exjobb kommer jag ju gå under. PM:et blev iallafall klart. Det är inte top noche, men jag är beredd att lämna ifrån mig det. Av tio möjliga poäng nöjer jag mig med fyra, men hoppas på fem. Lika bra att värdera min egen prestation i anslutning till den, och inte i anslutning till att lärarnas värdering anslås om ett par dagar. Nu ska jag försöka kicka igång min dammiga skrivare, skriva ut, häfta ihop och njuta över att skiten är över. Ikväll kommer mamma med Ester och Billy buskotte. Det ser jag fram emot!

SÖNDAG NATT i STUDENTHUSET

2010-02-22T03:05:00.000+01:00

Jag pluggar eftersom jag är för upptrissad (eller förslöad efter en innesittardag, jag vet inte...) för att kunna sova. Killen i lägenheten ovanför KÖTTAR något heavy metal-liknande. NU frågetecken?

SLUTA DÖDA SLAVAR!

2010-02-22T02:05:00.000+01:00

Bra bok jag lånade på biblan:

"Slaven är dödad, antingen genom att han blev angripen med svärd, eller med en käpp eller annat vapen eller med nävarna (om han nämligen kvävde honom) eller med hälen eller med huvudet eller något annat."
Ulpianus, Kommentar till ediktet, bok 18, ur "Romersk rätt och europeisk rättsutveckling" av Ditlev Tamm

Jag ska ha den tills pm:et är färdigt och inlämnat imorgon vid lunch, men är det någon som vill läsa den sen så får jag ha den hemlånad i några veckor till.

"...men om någon har givit en sjuk slav en lätt knuff och han dör, så säger Labeo med rätta att han ansvarar efter Lex Aquilia, därför att det kan vara än det ena än det andra, som kan vara dödsbringande för någon..."

Som sagt. Den finns för utlåning. Väldigt positiv bok. Dödspositiv. Jag lovar, gravallvarligt!

GiVE ME A BREAK

2010-02-21T15:53:00.000+01:00

Jag behöver en time-out. Jag skulle behöva ligga och flyta runt i en mörk tank med varmt vatten och lyssna på valljud i ett halvår eller så. But life goes fucking on. Och jag hänger försöker hänga på så gått det går, men jag undrar - vad händer om man släpper taget?

MAN KAN iNTE ANKLAGA TiGERN FÖR ATT VARA RANDiG

2010-02-20T18:25:00.000+01:00

Melodifestivalen ikväll, och Lisa föreslog att vi skulle glamma till det ordentlig och göra ett tema av det - schlageroutfit, drinkglas och färgglad tacos. Jag är på, och jag har Dom Perfekta Drinkglasen! Tänkte att jag skulle sätta på mig något färgglatt och öppnade garderoben, bläddrade bland galgarna. Svart. Vitt. Grått. Där, en färg! Nej, det var visst bara marinblått. Jag som ville ha något ROSA! Det mest rosa jag hittade var ett par rosa hatstrumpor, som jag brukar ha i skor som färgar av sig när de blir blöta, varvid de är alldeles fläckiga. Men något mer glammigt då? Paljetter, fjädrar, leopardmönster, glitter! Nej. Det mest glammiga jag hittade var ett vitt linne med ordet "glamour" tryckt med svarta bokstäver i något oglammigt Arial-aktigt teckensnitt. Vilket hån! Det glamourösaste jag har är så oglamouröst att det måste stå glamour på det för att man ska fatta att det är glamouröst!? Linnet åkte fort in i garderoben igen. Det jag till slut tog på mig var en oversize bomullströja jag köpte häromdagen brett grå- och grönrandig. Hör och häpna! Kan inte ens köpa en färgglad tröja utan att den ska vara halvgrå. Satte i ett par tigerrandiga guldörhängen för att höja glamfaktorn något, men det blev mest bara fult. Jag used to have värsta partygarderoben förut ju? Jag bara undrar - var är den nu?

KRAGTAG

2010-02-20T11:58:00.001+01:00

Det där flowet... tog slut. Jag har gått runt med dåligt pluggsamvete sedan dess. Igår åkte jag iallafall till Stadsbiblioteket och lånade en bok. Den var riktigt pedagogisk och bra, nästan misstänkt bra, varför har vi den inte som kurslitteratur? Tryckt 1996. Men romartiden kan väl knappast ha förändrats så mycket under de fjorton senaste åren? Jag bestämde mig för att köra på den och bara vara försiktig med jämförelserna mot idag (som ju förändrats mycket sedan 1996, fanns det ens internet då..?)

Och så var det det här med att sätta igång. Jag ställde klockan. Jag stängde av den. Jag låg kvar och låtsades sova för att inte behöva gå upp. Gick upp när jag inte längre kunde lura mig själv. Ställde in en skål gröt i mikron. Ska det vara serious shit så ska det vara serious shit, då kan man inte sätta i sig en fluffig frukostbuffé, då ska det vara arbetarfrukost. Gröt och jävlaranamma. Jo.

När skålen var halvtömd skymtade jag något som skulle kunna varit ett jättekort hårstrå, typ en ögonfrans eller så. Det försvann ner i mjölken (jo, jag unnade mig faktiskt mjölk) och jag lyckades inte hitta det. Resten av måltiden intogs med försiktighet och hökblick påkopplad. Om det var gott hann jag inte uppfatta det. Och det slog mig då, att man vill ju inte ha små irriterande hårstrån skvalpa runt i maten! Små hårstrån som man vet finns där och som man oroar sig över, för man vet att om man inte lyckas hitta dem i tid så kommer man äta upp dom. När man väl äter dom (för det gör man ju, om man inte hittar dem innan maten är slut) så känns det inte, men ända fram tills man är helt förvissad om att man har gjort det, så oroar man sig. Och så vill man ju inte ha det. På något sätt lyckades min hjärna associera detta till den lilla pm-uppgiften som ligger och skvalpar runt i väntan på att få bli antagen. Och med den uppenbarelsen har jag ju knappast något alternativ. Det är bara att bita i det sura hårstråt.

SCH!

2010-02-18T00:22:00.002+01:00

Sch! Jag är inne i ett flow...

MORR...

2010-02-17T13:22:00.002+01:00

Tillbringar min egentligen första helhjärtade PM-dag. I sängen, omgiven av högar av böcker och dåligt ihophäftade kompendier, lagboken (som får agera musmatta), staplar av halvtömda vattenglas och kaffekoppar, otaliga hårsnoddar, kläder som krånglats av och lämnats ut-och-in i knöliga drivor, en utbildningskatalog från universitetet, Elles trendbibel etc etc... Alla saker gör mig arg. Som om de vore orsaken till att jag inte FATTAR alla jävla latinska namn på avtalstyper och rätthandlingar under romartiden. "Om förvärvaren angrips av en tredje man med vindicatio, ger mancipatio förvärvaren en rätt att tvinga avyttraren att bistå honom processrättsligt som sin auctor i försvaret mit vindikanten...". Vad vill ni mig?! Och vad är det som är så jävla hemligt att ni måste använda kodord för det? Och om ni nu ska krångla till det - varför inte bara trycka hela kompendiet i typsnittet Wingdings? Låt mig va för fan. Nu ska jag gå och döda grannen som spelar irriterande musik. Jag försökte faktiskt överrösta den med min egen musik men lyckades till och med bli förbannad på Salem al Fakir. Då är det fan illa. Och ja. Jag är ett pms-monster. Och nej. Jag tänker inte försöka inse att jag inte har något att vara arg över, att det bara är hormonerna som får mig att tro det. Jag tänker döda något. Och det nu.

FETTiS-DAGEN

2010-02-16T23:10:00.003+01:00

Tog en macka som blivit över igår efter jobbet. Den visade sig bestå av 95 % majonäs. Min mage hatade mig - sån kramp som jag hade har jag inte haft sedan jag tog mig an frukostbuffén (läs donutbuffén) första dagen i USA, efter att ha bantat veckorna innan så jag skulle vara slimmad inför studenten och på Miamis soliga stränder.
Majjomackan blev hursomhelst en bra ursäkt till att inte göra något under den senare delen av eftermiddagen. Bara ligga krampaktigt ihopkrullad och hoppas på att magen inte skulle skicka upp den igen. Det gjorde den inte. Men det blev liksom aldrig läge för att gå och köpa en semla.

Lillebror ringde lite senare och vi telefonkollade på tv tillsammans. Först när Björn Ferry tog guld, sen mest flamszappande. När vi diskuterade roliga How I Met Your Mother-episoder utbrast han plötsligt:

"Åh! Vet du vad jag hittade i min säng?"
Jag: En... semla?
Lillebror: Nej ett potatischips!
Jag: Åh! Ät det!
Lillebror: Men det är vitt!
Jag: Ojdå... varför då?
Lillebror (i sin egen lilla värld): Mmm... det var jättegott! Nu ska jag leta efter fler, gonatt!
Jag: Gonatt!

URSÄKTA, MEN JAG BLiR FAKTiSKT LiTE BLÅ

2010-02-15T23:11:00.000+01:00

Läste i Metros studenttidning om en syo i Norrbotten gjort en undersökning bland eleverna om deras drömyrken. Svaren blev "pokerproffs" och "bloggare". Visst har man alltid kritiserat nästkommande generation för att vara lat och ansvarslös, men jag kan faktiskt inte se något positivt i (dessa) nittiotalisters ointresse av vanligt förvärvsarbete. "Arbete? Nej tack. Arbetsmoral? Öh va?". Inte för att jag tror att världen om tio år kommer bestå av proffspokerspelare och heltidsbloggare. När dessa ungdomar växer upp och måste börja försörja sig så kommer de behöva ta vanliga jobb - på restauranger, lager, byggarbetsplatser, kontor. Arbetsplatser som kan vara, men inte alltid är särskilt stimulerande, särskilt inte om stället är fullt av bittra misslyckade modebloggare eller panka pokerspelare som egentligen inte vill vara där. Det skrämmande med detta är att med sådana arbetstagare kommer vi inte kunna ha en röd arbetstagarvänlig arbetsmarknadspolitik i Sverige, eftersom den ju baserar sig på att folk faktiskt vill jobba. Att folk faktiskt vill tjäna sina egna pengar. Att folk faktiskt vill betala för sig. Men så är det tydligen inte med den nya generationen. De vill åka till Thailand och bo gratis hos bekanta och få maten gratis också, bara behöva tänka på fickpengar (tjuvlyssnade på en ung tjej på Indiska häromdagen). De vill hoppa av skolan för att ha tid att uppdatera videobloggen. De vill chilla, för att "komma på vad de vill göra". Man kan undra vem som ska betala för kalaset. Som skattebetalare betalar jag gärna för att uppsagda föräldrar ska kunna fortsätta försörja sina barn, för att alla ska ha en ärlig chans att hitta sig ett nytt jobb, för att ingen ska behöva bo på gatan. Men jag har ingen lust att arbeta för att andra ska kunna sitta hemma och ägna sig åt sina intressen.
Det som också är så motsägelsefullt i att nittiotalisterna vill jobba med nöje och underhållning, är att de inte är beredda att betala för den de själva nyttjar. Musik och film laddas ned gratis, resor ska andra bekosta. Så frågan är vem de tror kommer vilja betala dem för den underhållning de själva avser att producera...

MER GALLA PÅ JOURNALiSTER SOM iNTE GÖR SiTT JOBB

2010-02-14T20:01:00.000+01:00

Lillebror gav mig en länk häromdagen, till en sida där det stod om hur två poliser givit sig på en kille som mobilfotograferat dem när de "...trycker upp två 12-14-åriga killar i ett hörn..." i tunnelbanan. Högljutt och frustrerat anklagar de honom för ofredande, påstår att han är narkotikapåverkad och tvingar honom till slut att radera bilderna för annars tänker de ta in honom i häkte. Han började emellertid filma när poliserna satte igång att jävlas med honom och lyckades återskapa bilderna.

Killen: Vad har jag gjort för fel då?

En av poliserna: ...tre tre tre-åtgärder, enligt rättegångsbalken, för utredande om du har begått ett brott.

Självklart får det inte gå till så som filmen visar. Detta konstaterar också Aftonbladet med hjälp av ingressen "Hård kritik mot polisens agerande från läsare och bloggare", med hjälp av webbfrågan "Har du förståelse för polisens agerande?", samt genom att citera läsarkommentarer. "Man blir fruktansvärt mörkrädd, verkar ju som att polisen bara är en maktmissbrukar liga i vissa fall" säger en, medan en som har förståelse för polisen menar att det är "Obehagligt med folk som springer runt och fotograferar med mobilkameror."

Vidare har man pratat med Polisens informationsansvarige. Men ingen rättskunnig. Ingen som kan klargöra VARFÖR vi reagerar så starkt på det här. Ingen som uttalar sig om huruvida man får fotografera myndighetspersoner i tunnelbanorna, eller om polisers möjligheter till tvångsmedel i en sådan här situation - får de tvinga någon att radera bilder eller är det en otillåten form av censur? Det hade ju varit mer relevant att läsa, istället för ytterligare en massa skitkastning på polisen såsom samhällsinstitution.

Killen lade upp fotografier och film på internet, vilket poliserna anmält honom för då de anser att det står i strid med personuppgiftslagen. En hemsida av en tidning med utgivningstillstånd - exempelvis aftonbladet.se - skyddas däremot av tryckfrihetsgrundlagen och lyder inte under PUL. Men om aftonbladet.se nöjer sig med att bara okritiskt citera bloggare och läsare internet över så är det ju inte utan att man undrar varför yttrandefriheten räcker olika långt på den punkten.

BÄTTRE BESLUTSUNDERLAG

2010-02-14T17:52:00.002+01:00

Loggade in på ikea.se och kunde se mitt cv och personliga brev från förra året. Mitt personliga brev var så dåligt och ofokuserat att det lika gärna hade kunnat vara en annons om likasinnade brevvänner. Var väl rädd för att det skulle låta skrytigt att förklara vad jag kan och är särskilt bra på. Typiskt mig. Vad trodde jag? Att de skulle anställa mig för att jag verkade vara en helt vanlig schysst tjej. Det kan man ju knappast kalla ett utmärkande drag som man måste förmedla på ett A4.

Jag peppades av att jag tydligen blivit lite mer proffsig under året och fegade inte den här gången. Talade om redan i första stycket att och varför jag ansåg mig kvalificerad och vågade plocka bort en del ovidkommande meriter från meritförtäckningen eftersom den fyllts på med nya och mer väsentliga. Har lagt ned tid och energi på min ansökan och om jag nu (mot aaaall förmodan) får ett "tack men tyvärr har vi gått vidare med andra sökanden"-mejl om ett par månader så känns det skönt att jag iallafall inte sparat på krutet. Det känns också skönt att de i så fall tagr det beslutet utifrån vad jag kan istället för att dissa mig för att jag inte verkar vara en tillräckligt schysst tjej. Att på såhär sätt ge mig själv chansen att faktiskt få jobbet var en ypperlig alla-hjärtans-dag-present till mig själv! Nu kan jag ju ta förra årets personliga brev och lägga in på någon dating-sajt istället...

THE GOAL iS MY MOROT

2010-02-12T12:40:00.000+01:00

Idag ska jobbansökningarna in! Allt annat har jag skjutit åt sidan ("jag är bra på att prioritera...") så länge. För att maximera min effektivitet ("...men har svårt för att hålla många bollar i luften samtidigt") liksom. Det känns helt okej faktiskt, det är en grej som måste göras så det är väl bara att göra det ("i min yrkesroll är jag är målorienterad..."). Det enda jobbiga är att jag smörjt in mig med brun-utan-sol och luktar... brun-utan-sol ("...som person är jag morotsfärgad..."). Och så behöver jag kaffepåfyllning ("Det bästa med att jobba är fikarasterna!").

UNDRA VAD DET BLiR FÖR DAG iMORGON

2010-02-11T01:49:00.002+01:00

Jag har trott att det varit torsdag typ hela dagen. Men det var tydligen onsdag..? Nu ska jag gå och lägga mig. Undra vad det blir för dag imorgon...

i MADDES HÖGTALARE

2010-02-10T22:10:00.002+01:00

I can't tolerate

the feelings that I feel when I feel

But don't you know?

Some feelings never seem to let go

And if somebody's going to make it

Then this somebody ought to be you

And I keep telling my reflection

Ambitions are already starting to fade

Donkeyboy - "Ambitions"

...

2010-02-10T12:37:00.002+01:00

Jobbfixande CV, fullpotts-pm, självrannsakande bestsellers, påläst och aktiv på lektionerna. Äta nyttigt och inte jävla kladdkaka. Additionsstressen slår lock för öronen på mig, stänger ute alla ljud, stänger inne den malande ångesten. Kommer på mig själv med att inte andas. Kippar efter luft. Försöker snyta mig, försöker gråta, men allt är instängt inom mig. Paralyserad. Vill försöka fly, men kan man springa ifrån sig själv? Gömmer mig under täcket och söker förlika mig med tanken att det nog inte blir så mycket gjort idag. Kan ingen bära mig till ett mer kravlöst liv, jag har letat men hittar fan inte dit själv.

Och nu äntligen kommer tårarna.

MER ORDKLÄDSEL

2010-02-10T00:34:00.002+01:00

Nu har jag skrivit något slags upplösning på dramat i den bok som jag ännu inte skrivit. Nu när jag har lösningen gäller det bara att klä den föreliggande problematiken i ord och sammanhang också. Och inte bara sitta och njuta över den finformulerade sensmoralen. Det där lät flummigt. Jag är typ onykter på en för stor bit kladdkaka; skyller på därför. Ska gå och lägga mig nu och drömma mardrömmar om morgondagens sockerbaksmälla. Nattinatt!

OM ATT KLÄ SiN PERSONLiGHET i ORD

2010-02-09T18:52:00.001+01:00

Och så till den ständiga frågan - positiv eller entusiastisk? Positiv låter som att man leende skrockar "värre än såhär kan det väl inte bli" när något går fel. Typ som optimistisk, och det ordet låter ju som att saker brukar gå fel men man bara rycker på axlarna åt det. Fast entusiastisk... det låter som att resultatet av det man gör är... hellre än bra. En hundvalp som förgäves jagar fåglarna i trädgården är entusiastisk. Glad? Nej, det är ju ett sinnestillstånd och inget personlighetsdrag. Överanalytisk och självkritisk? Ja, varför inte, det hör väl ändå till kärnan av min karaktär.

JANTEÅNGEST!

2010-02-09T17:07:00.000+01:00

Skriver CV och personligt brev. Personligt Brev. Breeeeeev. I övriga situationer är pennan mitt vapen, men just när det kommer till det här jobbsökarmomentet känner jag mig chanslös. Kanske för att det är en så mittemellan-form av skriftliga produkter. Använder jag mitt fulla och precisa ordförråd som jag gör när jag ska skaffa mig full pott på en uppsats så kommer jag uppfattas som alltför pretentiös (eftersom jag ju söker jobb på ICA och inte som näste Horace Engdahl/Peter Englund). Att ta till ironi och sarkasm är inte att tala om. Den arbetsgivare som skulle anställa någon som ansökte med orden "kan hålla många bollar i luften men slipper helst" skulle inte vilja ha mig, eftersom jag tar mitt jobb på större allvar än så. Så vad ska jag skriva? Hög arbetsmoral? Ambitiös? Ansvarsfull och Serviceinriktad? Det blir ju för i helvete bara klyschor! Och är det en sak jag är säker på så är det att jag inte är någon klyscha. Jag vet liksom att de skulle bli jättenöjda med mig på de arbetsplatser jag söker till, jag vet bara inte hur jag ska förklara det för dem...

MADDE BLOGGAR OM MELODiFESTiVALEN, DEL 1

2010-02-07T23:56:00.012+01:00

Allmänbildningstörstig har jag nu kollat igenom gårdagens Melodifestivaldeltävling. Med tanke på (den bristande) konkurrensen var det ju inget snack om att Salem och Ola skulle gå vidare. Dessutom är de ju typ det svenskaste vi har - Karl Bertil Jonsson och Kalles Kaviar-pojken. Även om Salems låt kanske lämpar sig mer för lyssna-på-själv-musik än the-one-and-the-only-nummer. Olas låt var det lite mer drag i, däremot sjunger han inte särskilt bra live. Dessutom förstod jag inte grejen med att han spökat ut sig till en potentiell tredje Johnossi-medlem? Gör man kommersiell radiopop får man väl se ut som en sån som gör sånt! Låt indie och rock ha sina Converse-skor, skinnjackor och popluggar ifred Idola!

Och om jag dessutom ska tycka till...

...om Dolph: jag vred mig bokstavligen i plågor när han talade, rörde sig, skämtade, dansade, sjöng och slogs. Det är liksom mer testosteron än vad jag klarar av (iofs; med mina mansmått mätt är Salem Al Fakirs hormonhalt lagom).

...om stilen: och när vi ändå är inne på begreppet lagom - vad var grejen med att varenda tjej hade kort kjol och stövlar med lagom höga skaft (slutar på mitten av vaden) och lagom höga klackar (bekväm vardagshöjd 9 cm)? Okej att man återvinner trender från tidigare årtionen, men bara för att vi påbörjat ett nytt decennium betyder inte det att det redan är försvarbart att sno stilen från 1998. Spara dem till allt efterturnerande på Östersjöns kryssningsfartyg och dra på ett par lårhöga tills dess, om det nu prompt ska bäras stövlar.

...om gå-vidare-systemet: snabbt och smärtfritt - bra där!

Nu ska jag gå och svälta mig till Christine Meltzers vrålsnygga ben. På återseende!

OH NO!

2010-02-07T15:33:00.000+01:00

Utbytesstudenterna har kapat barnens pulkabacke!?!

ANDRAS UNGAR (MEN iNGA EGNA BARN)

2010-02-07T11:20:00.008+01:00

Tänkte blogga igår, men eftersom jag var helt slut när jag kom hem klockan två inatt efter en fjorton timmar lång arbetsdag så orkade jag helt enkelt inte. Gick och la mig. Hade så ont i ben och fötter att jag var övertygad om att de skulle ramla av medan jag sov. Som vissna blomblad. Det gjorde de inte, och idag är de inte lika vissna. Jag är inte lika vissen. Så jag bloggar nu framför min söndagsfrukost istället.

Det var bland annat två barn-konserter igår. Det var okej. Även om fyra olika festissmaker gjorde det krångligt för daltiga mor- och farmödrar. Vissa försökte göra det enkelt för sig genom att bara säga "äpple", och förmodligen syfta på den gröna.

- Vi har tyvärr inte äpple, vi har päron, apelsin, jordgubb och hallon-blåbär..?

- Vilken vill du ha Ängla/Tindra/Nova/annat ultraoriginellt namn som ändå på lyckats leta sig in på SCB:s lista över de hundra vanligaste tilltalsnamnen 2005?

Fyraåring tittar uttryckslöst fram under lugg/annan ultraoriginell frisyr utan att ge minsta tecken om smakönskemål. Mormor/farmor trugar. Jag ler och hoppas på att min blonda hästsvans ska få mig att se vänlig ut. Inombords skriker jag. Grejen med festis är ju för i helvete att barn gillar att dricka saft ur sugrör tillsammans med farmor, inte att de är störtförtjusta i ett visst artificiellt smakämne?! Och förstår inte de vuxna att barnen inte känner någon frihet i att få välja en av fyra festisar, de upplever bara ångest över att behöva välja bort tre smaker.

Tio minuter senare blev det till slut en rosa med jordgubbssmak till lilltjejen. Såklart. Alla flickor gillar ju rosa. Originella namn är lätt att tvinga på kidsen när de föds, men därefter är det enklare att bara följa strömmen.

När grandma och grandchild letat sig iväg mot ett fikabord ("vilket bord vill du sitta vid?") kom nästa kund. Här var det en pappa med en sexåring som kommit underfund med det faktum att allt här i världen finns till just för att tillfredsställa honom. Pappa lyfter upp sexåring. Sexåring sveper förvirrat med blicken över kakor, bullar, chokladbitar och tablettaskar, för att till slut fastna vid de skumfyllda cocosbollarna. Pappa letar efter en kaka till sig själv. Väljer. Sexåring börjar bli tung och blir tillsagd att också välja något. Han kör in ett finger i en cocosboll. Tar sedan den bredvid och lägger på assietten som pappan håller fram. Min kollega Gunilla uppmärksammar pappan om detta lite märkliga förhållande, och pappan säger ointresserat "Jaha.". Jaha?! Jaha vadå? "Jaha, men det kommer säkert snart ett litet barn som har enooorma cravings på juuust sönderpetad cocosboll, som inte kan äta annat än juuust det, så ni kommer få den såld ändå". Eller jaha vadå?

Vid den här tidpunkten hade tre fjuniga högstadiekillar ställt upp varsitt keyboard i mitten av salen och kört igång en smärre tv-spelskonsert, så det var inte ljudnivå att tjafsa. Det gick till en början an att jobba till välkända tonerna av Zelda, som ju är en ganska harmonisk melodi, men när de övergick till att spela den mullrande slinga som spelas när man är inne hos bossen blev det ganska stressfullt. Mina traumatiska barndomsminnen består nämligen av att Zelda-bossarna var svåra. Att jag fick det fika som bjöds är nog inget som gett mig några större men.

PLÖTSLiGT HÄNDER DET. iNTE.

2010-02-05T19:29:00.014+01:00

Loggade in på internetbanken och upptäckte att

1) jag hade en hundring mer kvar än vad jag trodde, samt att

2) pappa satt över min trisslottsvinst från i julas (50 kronor)

Till skillnad från typ resten av Sverige så löser jag ALDRIG in en trissvinst mot nya lotter. En regel utan undantag. Istället gick jag till Plantagen och köpte mig själv en stå-upp-för-dig-själv-blomma. En jättefin krukros (en kruk-ros, alltså, inte en felstavad krokus) med ljust puderfärgade blommor. Placerade den enligt anvisningarna i mitt soligaste fönster. Den dolde mina skitiga fönsterrutor bra. Dessvärre lyckades den också med att få hela mitt stramt inredda rum att se romantiskt ut. Romantiskt!?
Jag kände mig mer attitydlös än någonsin. Nu försöker jag återupprätta en hård och besynnerlig fasad genom att spela hård och besynnerlig musik. Det funkar. Den lilla rosen darrar av skräck. Eller så darrar den av basen, det är en definitionsfråga. Tyvärr ska jag stänga av om en halvtimme och sätta mig framför På Spåret.
Då kommer jag återgå till att vara en mes.

MORGONSOL

2010-02-05T09:08:00.000+01:00

Solen vinkar in genom mitt fönster:
"Hej Madde! Vilka smutsiga rutor du har!"

MOTViND

2010-02-04T18:51:00.000+01:00

Dubbellektion idag. När den fjärde timmen rättshistoria gått till ända var whiteboarden fullklottrad med bokstavsliknande krumelurer och modeller, menade att förklara "den historiska skolans" teori om juristernas roll i samhället. Mitt kollegieblock var också fullklottrat, dock med (för mig) något mer läsbar handstil. Och jag hade rätt i min teori om att de två senaste veckorna bara varit att lyssna sig igenom, förlitad på att alla lösa trådar till slut skulle knytas ihop. Idag var det ihopknytardags. Cirkeln slöts, poletten trillade ner för att en gång för alla stanna kvar där den landade. Det var ju bra.

I övrigt har det varit en ganska motvindig dag. Jag känner mig så jävla kuvad, underlägsen, nedvärderad. Jag har fått nog av att bli trampad på, är less på att visa hänsyn gentemot folk som inte visar mig någon respekt tillbaka. Trött på att duktigt prata och känna efter och förklara och kommunicera, när ingen annan gör det. Skulle vilja drämma igen en dörr i ansiktet på någon, skrika, ge elaka svar på tal, anklaga, ta sönder. Även om det aldrig känns så befriande som man ju tror att det ska göra. Men det måste finnas ett mellanting mellan att köra över och att själv bli överkörd. Jag tror att det kallas pondus. Och jag vill tänka att jag har det. Jag är bara inte så bra på att plocka fram det när det som bäst behövs.

ÖVERLEVNADSSTRATEGi: VATTEN OCH EN DRÖM OM FÄRSKA OLIVER

2010-02-03T15:14:00.002+01:00

Började denna dag med att i jakten efter väckarklockans snooze-knapp ha ner ett urdrucket vattenglas. Om det överhuvudtaget funnits ett uns av övervägande att gå upp första gången klockan ringde så var det garanterat borta när glasbitar barrikaderade min väg från sängen. Sova eller dammsuga? Sova! När jag till slut gick upp var det bara att plugga in dammsugarens el-ände och ta tag i eländet. När jag ändå var igång passade jag på att hänga upp tavlan med olivmotiv som jag köpte på Ikea för några veckor sedan. Det blev fint, men efter att jag plastat av den var också min fattigdom definitiv. Den var nämligen det enda av de senaste två veckornas inköp som hade förpack-ning/prislapp kvar och därför skulle kunna lämnas tillbaka. Nu har jag inget. Bara en påse pantburkar och 150 kronor på kontot. Som ska räcka i tre veckor. Jag tror jag har slagit personligt rekord i både pengaslarv och beteendeförnekelse. Min lillebror konstaterade att jag är dyr i drift. Jag är benägen att hålla med här där jag sitter i mitt nystädade hem och betraktar min tavla med ett glas kranvatten i handen. Då var vi där igen.

MEN Å ANDRA SiDAN MÅSTE MAN JU BÖRJA NÅNSTANS

2010-02-03T10:37:00.001+01:00

Allt tjat från nära & kära om att jag borde "skriva en bok" har satt sina spår. Igår började jag läsa julklappsboken Kajsas Värld av Kajsa Ingemarsson, vilken - som jag har förstått det - består av en samling krönikor. Med humor och fingertoppskänsla beskriver hon situationer, känslor, komplex och funderingar i ungefär samma tappning som jag gör här. Om att köpa gymkort för 1200 kronor för att sedan gå på två pass, som då blir väldigt dyra. Om att klippa bort H&M-lappen i tröjan när det vankas kändisfest, om att övervinna fotkomplex genom att bära ett par minimala sandaletter och bli förvånad när komplimangerna för skorna regnar, om ångest över att inte vara tillräckligt kvinnlig, inte tillräckligt kulturell, inte tillräckligt tillräcklig. Och jag känner igen mig i varje ord, varje känsla. Och jag känner att jag skulle kunna skriva minst lika bra. Minst lika roligt, säkert ännu mer träffsäkert och garanterat mer utlämnande och utmanande. Skulle jag. Om jag vågade. Men jag vet inte om jag törs. Jag känner liksom att jag har oddsen emot mig - Kajsa var ju redan känd i branschen. Jag känner mig... inte tillräckligt känd, inte tillräckligt intressant, inte tillräckligt tillräcklig...

Jag skriver alltid rubriken till mina inlägg sist.

KARRiÄRTiPS: ATT SNABBT OCH ENKELT NÅ SiNA DRÖMMARS MÅL - UNDViK ATT RESA MED SJ

2010-02-02T00:01:00.009+01:00

Efter åtskilligt buss- och tågstrul lyckades jag till slut ta mig till Stockholm (by bus) lagom till eftermiddagens föreläsning. Jag hann dock inte hem emellan så två halvtinade burkar med mormors äppelsylt fick också följa med och lyssna. Föreläsaren deklarerade att han skulle använda en digital overheadapparat för första gången i sitt liv och jag applåderade lätt mot kaffemuggen eftersom förra veckans föreläsningar bestod av ett gytter av latinska termer, planlöst och oläsligt nerklottrade med vit krita på tavlan längst fram. Idag var han inte alls lika besserwissrig - snarare smått pms:ig?! Hela tiden nedvärderade han sig själv för sina bristfälliga tekniska kunskaper, hade en underton av bitterhet och citerade - om än med glimten i ögat - en väninna till honom som brukade konstatera att "allt är ett lidande". Hans nya smått melankoliska förhållningssätt påminde mig lite om min far, vilket troligtvis skärpte min uppmärksamhet. Jag antecknade flitigt och hade inte ens lyckats slurka i mig den sista skvätten kallnat kaffe när lektionen var slut två timmar senare (under den första föreläsningen förra veckan hällde jag i mig kaffet och somnade).

Kvällen har jag ägat åt att installera Officepaketet, laga köttfärssås och fundera lite på vad som skulle vara det smartaste karriärsdraget just nu. Via lediga anställningar på domstol.se, juridiska institutionens specialkurshemsida och försäkringskassans nät-tjänst "Räkna ut ditt preliminiära bostadsbidrag", landade jag till slut i beslutet att ett nyupprättat CV utgör steg nummer ett mot mina drömmars mål. Mitt preliminära bostadsbidrag tog mig inte ens i närheten av dem. Så nu är det bara att invertera allt självtvivel, som dryper över den här bloggen, till självgodhet och skryt. Jag hatar att skriva CV. Det om något är ett lidande.

DET BARA BLEV SÅ

2010-01-31T23:51:00.000+01:00

Igår kväll blev jobbkväll till inte-jobbkväll på grund av missförstånd, och jag kunde därför åka tidigare till Västerås och träffa Matilda. Vi utbytte bra musik hemma hos henne, gick ner på stan och joinade hennes snubbe och hans kompisar på Tabazco, för att sedan gå vidare till BMB. Trots att det kan frambringa lite ångest att man träffar en skittrevlig kille som man typ inte ger sitt nummer till och att man typ drar en dyr sexa tequila en kvart innan man måste dra, så var det ändå en jättekul kväll! Idag har det varit kalasdag för mamma. En lååång dag med släkt och vänner. Trevlans. När partyt var slut hade alla med långt hår en inbakad fläta i håret (jag, Tessan, Jossan och Anna). Inte för att det var något slags moment i födelsedagsfirandet. Det bara blev så.

DUBBELTUR

2010-01-30T17:46:00.000+01:00

Det enda som är bättre än att buss 40 mot Lappkärrsberget via Ekhagen kommer på direkten när man ställer sig vid Odenplan och väntar, är när det precis bakom kommer ytterligare en buss 40 som bara går till Lappis och inte till Ekhagen.

VODDLiFiED

2010-01-29T11:46:00.000+01:00

Upptäckte att jag fått en invite på mejlen från Voddler. Betaversionen nedladdad och även om filmutbudet är sådär så är det en helschysst idé. Kanske blir att testa kolla till kvällen eftersom räkningarna nyss betalades och inte lämnade mycket utrymme kvar för krogrunda...

"MEN MAMMA HON ViLL JU iNTE..."

2010-01-28T16:29:00.001+01:00

När sorg, besvikelse och vrede drabbar ens underbara småsyskon vill man bara linda in dem i silkespapper och gömma dem, undan allt ont. Jag vill inte att de ska behöva växa sig starka, för jag vill inte tro att hemska eller tråkiga saker kommer att drabba dem igen. Mathias och Therese - närhelst ni känner att striden är för tuff att kämpa er igenom på egen hand, så står jag här med silkespappret redo. Jag älskar er.

ViNDPiNAD PiNGViN

2010-01-27T15:56:00.000+01:00

I brist på rykande färskt skvaller att tillgå fick vi ta till gamla hederliga pest eller kolera igår under hårslingningen (varning för politisk inkorrekthet) :

"Okej, jämt gå inåt med fötterna som en biologiskt retarderad, eller jämt gå utåt med fötterna som en socialt efterbliven?"

Idag hade jag inget val. Jag pallrade mig trots allt iväg till skolan (och anlände sedermera som en snömonster) och när det var dags att gå hem igen hade snöstormen varit framme. Drivsnö täckte gångbanan, yrde upp i ansiktet och motvinden färgade framsidan på min stora svarta täckjacka vit. Med både mina korta täckjackearmar och fötterna utåt för att hålla balansen, vaggade jag långsamt fram. Hade håret blivit fult gult igår hade jag inte behövt oroa mig för hur jag såg ut eftersom alla hade trott att jag var en kejsarpingvin. Nu hade jag dock ingen gul kalufs och kan bara hoppas att jag blev tagen för en vanlig pingvin.

iNSNÖAD. TYP. SNART. KANSKE. (HOPPAS!)

2010-01-27T11:05:00.001+01:00

Snoozade mig upp halv åtta imorse (när man var liten var det sovmorgon!) för att plugga inför eftermiddagens lektion. Efter en effektiv halvtimme naturrättsinläsning ansåg jag mig värd ett avsnitt How I met your mother och därefter frukost framför Rapport. Saab-affär och snöstormsvarningar. Åt den senare nyheten fnös jag. Det var vindstilla och klart väder utanför fönstret. Jag hämtade datorn till sängen. "Måste bara kolla en grej". Jo tjena.

Lampan som indikerar låg batterinivå har börjat blinka som för att ta mig tillbaka till verkligheten och nu kan jag faktiskt höra SMHI:s förutspådda vindbyar vina runt lägenhetens husknutar. Och jag tänker, att om jag plockar upp filosofiböckerna igen... så är ju det en ypperlig anledning till att få ligga kvar här under mitt varma duntäcke resten av eftermiddagen. Samtidigt är jag oerhört sugen på att få gå ut och stoltsera med mitt nya fina hår. Det är ett tag kvar, jag avvaktar. Ser hur stormen utvecklar sig. Om det överhuvudtaget kommer vara möjligt att stoltsera eller om jag kommer komma fram till skolan som ett utmattat och blött svärande snömonster.

ME BEiNG ME

2010-01-26T23:47:00.001+01:00

Tessan har nyss slingat mitt hår blont. Med beprövad och riktigt bra produkter (Garnier Naturligt Resultat) och teknik (aluminiumfolie) var det närmast en rutinåtgärd mot utväxten. Det blev hur bra som helst. Och jag är blond igen. Mig själv igen. Vi firade med varsitt glas vin framför Paradise Hotel. Ej att underskatta!

COGiTO

2010-01-26T08:52:00.000+01:00

Mina lektionspass är för närvarande fyllda av högtravande filosofihistoria. Igår deklarerade vår lärare att vi nu bakom-oss-lämnade "hardcore-filosofin" med Platon och Aristoteles i spetsen. Vi hade kommit fram till 1600-talet och gick igenom Descartes kända tes "Cogito, Ergu Sum", vilket slarvigt brukar översättas till "Jag Tänker, Alltså Finns Jag". Skönt att få höra av läraren att antikens filosofer var hardcore, att de verkligen låg på en helflummig nivå. Deras resonemang är liksom så abstrakta att de inte går att hålla i huvudet. Nästan så man började tvivla på sin egen existens - "Jag Fattar Inte, Alltså Finns Jag Inte". Eller, slarvigt översatt, "Cogito NOT, Ergus Sum NOOOT!". Dags att göra sig iordning för ny lektion nu. Spännande att se vad det dyker upp för obegripbar hypotes om meningen med livet idag!

KOM Vi GÅR DUVAN

2010-01-25T20:45:00.000+01:00

Lillebror har mobilstalkat mig sedan sju imorse för att få mig att kolla på den nya fågelturkfilmen på youtube. Nu är det dags.